Jo. Allt är relativt. Fattigdom existerar såklart även i ett land som Sverige, men i relation till vissa andra länder så kan vi inte riktigt kalla det fattigdom. Men även psykiskt mående är relativt. Bara för att vi har det bra i relation till "sämre" länder, gör oss inte skonade från att må dåligt. Vi har våra egna relativa problem. "Tänk på de svältande barnen i Afrika" har troligtvis aldrig gett barn skuldkänslor nog för att rensa sina tallrikar då vi inte kan relatera. Om ett svältande barn från Afrika hade flyttat till Sverige, då hade hon också kunnat utveckla depression, såklart. Man kan inte "höja sig själv" genom att se på de som har det sämre. Det mår man inte bättre av. Gällande självmordstankar så har jag själv erfarenhet av detta. Min räddning var att tänka att saker och ting kan förändras väldigt snabbt, i kombination med att vi bara har ett liv - som vi faktiskt är 100% medvetna om. Allt kan ändras imorgon, om en månad eller om ett år. Tänk om allt blir fantastiskt då? Att vi då inte kan förstå varför vi tänkte som vi gjorde idag. Att vi skulle ångra oss något fruktansvärt om vi inte höll ut. Vi har bara det här och det här kan bli fantastiskt. Alternativet har inte potential att bli något alls.