Först nått jag inte alls hade tänkt skriva om men..

Nyss ringde min bästa vän som har separerat från sin man, han betedde sig då som ett praktarsel, skrek att hon var en hora och allt möjligt sådant. Innan HAN tog upp frågan om separation så ignorerade han henne totalt, sa inte hej när han kom hem, svarade inte på tilltal tex samt skällde ut barnen för minsta lilla.

Nå, han fick en andra chans. De flyttade ihop igen lite före jul och allt var frid och fröjd. Han hade insett att hans fru faktiskt ville ha en kram ibland och nu fick hon det.
Lite gnissel så klart har det varit, men inget allvarligt.

Han tog dock upp frågan om separation igen på nyår och de talade sedan halva natten om detta, lugnt och sansat. De skulle separera igen, men ingen brådska med utflyttning etc, de var ju inte osams.

Idag tog han tillbaka allt men hon stod fast vid det hela.
Då höjde han knytnäven och skrek att han skulle slå ihjäl henne. Inför barnen. Och inte bara en gång.
Sen ringer han hennes mamma och härjar, om vad vet hon inte för det visste hon inte om.
Hon fick veta det när hennes pappa ringde och undrade vad de höll på med, ska de separera nu igen? Och talade om att hennes mamma som har dåligt hjärta låg i sängen med hjärtflimmer.

Skriver om det andra i ett annat dagboksinlägg, nu kom dottern.