Din fina, ordentliga skolflicka. Hon där, som du nu står och betraktar i smyg. Se så vacker, mjuk och flitig hon är. Din duktiga lilla duva.

Med tofsar i håret och alldeles för kort kjol, svänger jag obekymrat mina höfter inför din mörka blick, när jag går för att plocka böckerna som jag behöver ur bibliotekets hyllor. Jag vet minsann hur kuken långsamt växer sig grov i byxan, när du ser mina mjuka former röra sig mellan bokhyllorna. När jag böjer mig mot de lägre hyllorna, vidgas dina pupiller och hjärtat bultar hårt. Jag blottar min fylliga bak, som växer än rundare när jag böjer mig fram. Vita små trosor döljer mitt kön, men inte dess bulliga, mjuka form. Jag dröjer lite extra i den posen, känner dina ögon bränna. Kanske du någonstans anar mina hemliga lustar, bakom den milda och åh så väna fasaden. Kanske skäms du, långt där inne, över din omättliga hunger inför mitt ljusa och oskyldiga väsen. Hur du vill förtära mig skamlöst och brutalt, befläcka mig och få mig att bekänna vem jag verkligen är. Få mig att visa mitt rätta ansikte, i skenet från de sköna syndernas eldar. Men just nu är jag din kuttrande och ömhetstörstande fågel. En liten och gräddvit duva. Och du är det stora, mycket hungriga djuret.

Brösten sväller stora och mjuka under den tighta vita blusen. Knapparna hotar sprängas loss när jag sträcker på mig och skjuter ut bysten. I samma andetag särar jag mina lår lite lätt, så du från sidan kan se deras lena vithet och hur de öppnar sig för dig. Det sker utstuderat och med en liten suck utav lättja och njutning, för jag anar att du hårdnar rejält nu, där bakom hylla nummer 16. Din stora, varma tunga är redan djupt begraven i min trånga fitta, när du mäter mig med blicken mellan slitna exemplar av Kerouac och Kierkegaard. Ett svagt prasslande ljud vittnar om att du förstrött smeker dig över kuken, utanpå byxorna. Du vill spruta mig full snart, inte sant? Dagen lider snart mot sitt slut, biblioteket stänger. Det är dags att packa ihop  och lämna den sömniga gamla byggnaden.Jag trippar med lätta steg ut genom portarna, kvällsluften är sval mot mina nakna lår. Fukten i trosorna känns plötsligt  kall mot huden. Jag har hela tiden känt den tydliga doften av din upphetsning och föreställt mig din grova kuk i givakt, där under lagren av tyg.  Hur jag plockar fram din lem och bjuder den in i en fuktig, och varm mun, med en hallonröd tunga som våt slickar ådringen och smakar dropparna av försats. Din närvaro har hetsat mig i timmar. Jag vet redan att du förföljer mig med tunga, tysta steg. Din vita lilla duva är på flykt och du kommer snart att fånga henne. Visst är det härligt att vara på jakt, magistern?

Självklart tar jag den långa vägen hem. Den väg som går genom snåriga buskage och förrädiskt mörka parker, med stora tysta ekar och täta bladverk. Det är sådana marker som oskyldiga flickor ej bör beträda, speciellt inte när hon har en stor, kåt man i hasorna. Speciellt inte när hon är oskuldsfull, söt, härligt fyllig och tunt klädd, med en alldeles för kort kjol över den runda bakdelen. Men denna flicka njuter av vetskapen att hon är jagad. Tyst som en skugga försvinner jag in bakom några träd. Jag ler i mörkret och inväntar ljudet av hans steg. De anländer strax och ljuder nu tvekande. Jag kan höra hans andetag, stora, djupa. Han stannar upp, blir stående några meter framför mig och blickar ut i skymningen. Han söker mig. Det är dags att spela ut min roll. Jag låter frambringa en hög snyftning, som får honom att vända sig om, och utbrister förvånat;
-Åh, Magistern är det bara ni! Vilken tur. Jag trodde jag var förföljd!
Han höjer ögonbrynen i vad som verkar vara uppriktig förvåning.
-Men lilla fröken, vad gör du här ute i mörkret? Det är ju kallt och du har knappt några kläder på!

Jag låtsas nu frysa, kramar om mig själv med armarna och trampar otåligt med fötterna. Låter underläppen darra som av köld.
-Nej, jag satt och läste på biblioteket, håller på med uppgiften ni gav oss, och så flög tiden iväg och nu när jag skulle hem så var det nästan mörkt redan. Det är lite otäckt här ute, jag som tänkte gå en ny väg hem...så hörde jag steg bakom mig och trodde att...
-Såja, ingen fara nu, avbryter han med sin mörka, trygga röst. Vad säger du om att komma in till magistern på en kopp te och få lite värme, jag bor alldeles bakom hörnet där borta, sa han och pekade bortåt vägen, in i mörkret. Vi kanske kan ta och diskutera igenom uppsatsen du håller på att skriva? nu när du ändå nämnde den.
Hur skulle jag kunna tacka nej till en sådan möjlighet? Jag följde snällt efter honom, upp i den varma, ombonade lägenheten. Noterade med ett stort leende hur han låste dörren om oss. Sedan visade han mig med vänlig hand in i köket. Rakt in i fällan.

Vi talar om ditt och datt. Om uppsatsen kring franska revolutionen och källorna jag valt att arbeta med. Teet är sött och hett och jag känner snart hur kylan flyr ur min kropp och får mina kinder att hetta röda. Det är inte bara teet och värmen som bidrar till rodnaden. Mitt emot mig sitter Magistern med de mörka ögonen fixerade vid mig. Han är korrekt klädd i tweedbyxor, mörk skjorta och grå väst. Håret är tjockt och välfriserat. Bakåtkammat med anstrykningar av grått i tinningarna. Hans läppar är fylliga och käklinjen tydligt markerad. Klassiskt snygg. 40+. Nästan dubbelt så gammal som mig. När jag inte låtsas se, glider hans blickar ned mot glipan i min blus. Mina trosor blir genomvåta av anspänningen och snart faller tystnaden ned mellan oss. Hans blickar ändrar karaktär. Jag förstår genast.
-Nå, lilla fröken...vad sägs om att tacka magistern för extralektionen? Han kommer fram till mig, smeker min kind med sin stora, sträva hand. Tror du inte att jag sett hur lustfyllt du sträcker på dig, inför mig...lockar mig med de där breda höfterna och stora brösten. Ni är inte så oskyldig när allt kommer omkring. Kan det vara så?
-Jag förstår inte magistern...vad menar n...
-Försök inte! Blixtsnabbt för han ned sin hand under min kjol, smeker låret och låter fingrarna dras  längs trosornas gren. Se där, alldeles vått! Lilla slyna, sitter du här och är alldeles genomblöt i trosan. Hans fingrar smeker undan trosan och låter ett finger löpa mellan mina plaskvåta blygdläppar.
Jag undsläpper mig ett dovt stön.