Sitter bredvid en sjuksäng.
Personen där i är inne på sista delen av livet. Hon sover just nu och jag sitter tyst. Funderar.
Alla inser att hon inte kommer komma härifrån, kommer bara bli värre och vi är glada om vi får behålla henne till sommaren.
Även hon vet.
Ändå så är hon alltid glad att se mig. Tar sig orken att prata, diskutera och både glädjas och oroas för dom som kommer lämnas kvar.
Hon kommer att mötas av en lapp som säger att jag var här. Det är viktigt för mig att hon får veta det. Viktigt att hon känner mitt stöd, min vänskap som inte begär något tillbaka. Inga pengar eller tjänster behöver jag. Jag har det jag behöver.
Hon är van att vara stark, att klara sig själv men tar tacksamt emot mitt ompysslande. Tycker hon förtjänar att bli ompysslad. Slitit ett liv. Det är dags att få all den uppskattning och omtanke hon förtjänar innan hon somnar in.
Inga blods eller släktband finns. Ändå står hon mig väldigt nära och jag önskar jag kunde göra mer.
Döden är nära och jag håller gärna hennes hand den sista tiden inför den slutgiltiga resan.
Kommentarer