Hittade en oväntad vän här för två år sedan och fick på ett obarmhärtigt härligt sätt uppleva något helt nytt. Den där känslan av att två liknande själar har hittat varandra. Hittar hem. Det kändes på en gång som att vi känt varandra hela livet.Men...
En vinglig, passionerad dans mellan pirr och förtvivlan har idag tagit slut... Känns såå tråkigt men nödvändigt. Har vart för mycket turer och mer krångel än nöje på slutet... Hela min mage är ledsen. Kan någon förstå hur en man över nätet kan bli ens bästa vän, men också skapa förvirring och erotiska explosioner i huvudet...? Jag var inte beredd på de känslor som denna kontakt skulle innebära... Det var en härlig tid jag kommer komma ihåg. Men mycket komplicerad...
Men hur ska jag kunna gå vidare o glömma? Jag jobbar med mig själv idag... Sörjer det som aldrig kommer bli igen. Beklagar att det blev som det faktiskt blev. Jag satte ner foten idag. Att tiga ihjäl en relation är fegt och jag blev arg och ledsen. Jag är värd mer...
Behöver nog en kram idag. Jag hoppas jag ska kunna hitta nån annan som kan fylla mitt behov av att prata hela nätterna ;)
Kommentarer