Lite uppdateringar om. Lite smått o gott.
Killen som gnällde om regnet. Sa till honom att vi kommer inte träffas. Han blev la besviken. Men jag vill ju ha nån som passar mig. Inte jag ska passa bara dom. Jag vet att jag förtjänar en som passar mig. Jag e för snäll o bra för att bara ges till vem som. Jag vill egentligen ha en ny Gamer. Kanske inte så frånvarande. Men att hitta en sån person som e både förstörd o blyg, med det utseendet som bara Henrik Cavill o han har. De glittrande ögonen, de skarpa smilet, det härliga håret. Ja vem fan finns det i samma stad som ser ut så o e så invecklad.

Har jag berättat att jag har svår separationsångest. Så verje gång jag lämnar mina kottar på de söndagar jag har de helger. Ja då mår jag alltid sämst.
Ingen där som hjälper mig upp när jag känner att jag faller.
Min fästman jobbar alltid de dagar. Sen förstår han inte hur det känns pårikigt, inget jag kommer förklara för honom då det redan gått så här massa år.
Försöker hitta på saker dessa söndagar. Brukar va med en grupp, de brukar va o ta en öl.

Börjat prata med en trevlig snubbe genom k6. Ja allt e nytt. Vi har inte träffas. Jag litar inte på nån för än jag ser det. Jag o min adhd. Eller ska jag säga min hjärna o hjärta pratar emot varandra. Hjärtat säger alltid att ja ja han e framtidens kk, så e det bara. Hjärnan säger att han inte bor i gbg o ljuger bara till än. K6 säger att han inte bor i gbg. Han säger att han bor här men har svårt att endra på inställningarna.
Magkänslan säger, skit samma, låt han lära känna dig, han e en fin snubbe. Han e det du söker. Skaffa träff med mig då. Bevisa att jag e bara galen o har för mycket o huvudet.

Men i söndags så la jag ut en kontaktannons på bc. Sa kom till tullen 20.00 o håll mig sällskap på en öl. Vem som helst, man som kvinna, eller vad som.
Så jag åkte dit med lycklig förväntan att många skulle dyka upp. Gött sällskap o kall öl.
Satte mig vid ett bord. Läste alla 20mail som kommit in. Såg inte en enda människa som va ensam. Så där satt jag själv med min öl.
Tillslut kom en 70+årig gubbe. Han vinkade in i fönstret till mig. Jag tog fram mitt stora leende o trodde han hade läst min annons. Jag vinka glatt tillbaka o visa att han fick plats på stolarna brevid mig.
Han kom in o satte av sig kläderna på stolen o sen gick till baren. Han fråga om jag ville ha något. Jag tacka o sa att jag har min öl. Han köpte sig en nubbe.
Vi satt i prata ett tag. Sen tog jag syl i vädret o fråga om han hade kommit för annonsen. Då svarade han att han kan inget om internet. Så han e inte med i grupper. Han hade bara tittat förbi påväg hem o e stammis här o brukar ta en nubbe så man sover gott på natten. Sen att han tyckte jag såg ut att vilja ha sällskap precis som han. Vi prata på om gbg, sthlm, Malmö o mycket annat som typ djur. Helt normala ämnen. 
Efter ölen tänkte jag dra hem. Han berättade att han bor i huset där borta o att jag får gärna följa med han hem o tjöta vidare. Åh nejtack verkligen inte. Jag åkte till mig o han gick till sig. 

Har skrivit lite med han som senaste novellen tillbaka i sadeln igen. Han lovade ett återmöte. Men jag litar it på det för än jag e tillbaka i hans vältränade armar. Jo jag önskar o hoppas. Men med min otur bland män, så litar jag inte att det blir en träff till för än jag ser det. Lika bra att tänka så än att bli besviken igen. Hoppas gör jag. Men tror på inget. Sen går det för långtid så slutar man hoppas.

Jag har smsat Gamer om han kan tänka sig ses på söndag. Hans svar e nog nej eller inget alls. Då har jag försökt, så jag kan inte klandra ner mig själv o tänka att jag aldrig vågade fråga. Fast det tog en o en halv vecka innan jag vågade skriva. För jag ville inte att han säger nej.