Jag har ett visst problem i min vardag att vara i nuet, det ingår lite i min personlighet och i mitt jobb att alltid vara några steg fram.

Vad kan få mig att stanna i nuet? Herrn har den förmågan, allra bäst fungerar det när han tillfogar mig smärta eller njutning och gärna i kombination.

I bilderna i herrns album så finns några bevis på sådana stunder.

Jag har inte frågat herrn om en träff på länge, något som jag alltid brukar göra. Situationen har varit och är speciell… vi vet inte när det ändras. I ärlighetens namn så känner jag mig nog lite osäker och skulle nog gärna se att han ger mig något sorts tecken när det är dags, för jag är ganska säker på att det inte är nu… det kommer när det kommer… bara han vet att jag vill…

Konstaterar att jag har uppskattat hans närvaro väldigt mycket sista veckan.

Jag fortsätter ramla in på minnen, dem sista dagarna har jag haft många anledningar till det.

Stunderna när han råkar somna när han ligger och håller om mig i sängen på kvällen är underbara, att han slappnar av på den nivån är ganska unikt. Han gör saker han förmodligen inte är medveten om på nätterna när vi sover tillsammans, plötsligen ligger han tätt intill mig, en hand någonstans på min kropp, vissa gånger känner han efter att jag har täcke på mig, jag minns första gången han gjorde det, ett antal år sedan nu, där hotellet råkade vara bokat med ”enkelsäng” eftersom det inte var planerat att jag skulle följa med….

Uppdraget:

P fiskar efter en träff i veckan, flickan kommer i slutet av den… har en till på g, men det får bli spontant om det blir ngt.

Vet ni, jag vill nog bli av med det här uppdraget snarast… tycker inte om att ha saker hängandes över mig…

41 dagar kvar

-fröken