Jag har aldrig varit med och planerat en trekant, bara hipp som happ dragits i väg med på en, utan förvarning och då inte alls känt för det, men dumsnäll som man är, tagit sig igenom det med en enorm press att njuta så oerhört, för att göra "honom" nöjd. Självklart njöt jag inte då. Jag led väl inte heller, men fokus låg på att dra in fettet, låta lite sexigt och försöka att inte visa för mkt av min fula fitta. Tänk om jag bara kunde ha sagt nej, utan min fjantiga rädsla för ilska och förebråelse. Då hade jag slippat se honom knulla andra i nån gruppsexgrej, dra iväg i ett annat rum och knulla nån annan. Höra dem. Så jävla vidrigt. Det var ju det som dödade det lilla som fanns kvar av min fanatism av honom, totalt jävla blind, bara glad att någon äntligen förbarmade sig över mig och iaf lät mig tro att jag dög. 

Så nej, jag förstår inte hur man kan bjuda in någon fler i sängkammaren, det är som gjort för att bli lämnad till förmån för den garanterat vackrade, skönare kvinnan. Jag förstår inte hur man fixar hålla tankarna i styr.

Jag förstår inte hur min självkänsla kunde bli så kört i botten. Jag har en karl som älskar mig idag (alltså INTE den karl som utsatte mig för alla gruppsexgrejer), och jag älskar honom. Men det är som jag måste straffa ut mig själv, hela jävla tiden, trots att relationen är totalt annorlunda nu. Fy fan så tröttsam man är.