Jag undrar om detta med att gärna se verkligheten som man VILL att den ska vara istället för att se den som den ÄR, är ett kvinnligt fenomen mer än ett manligt?

Ni vet, i relationer där den ena vill en sak som den andra inta alls vill, tex skaffa barn och istället för att inse faktum så försöker man göra om sin partner till något denne inte är...
Varför sega kvar i något som är lönslöst? Varför är det så svårt att slppa taget om det som man trodde så mycket på när det visar sig att det inte alls fungerar?

Jao, jag talar om när jag vet svaret =) Kram Jolo.