I våras fick jag plötsligt rejält stora knölar på sidan av halsen. Bara sådär, ingen feber, inga förkylningssymtom, bara knölar. En var så stor så man såg den på utsidan.

Jag fick gå igenom massa undersökningar och prover och skickades till slut till cancerläkare. Då blev jag livrädd. Fullkomligt vettskrämd. I slutändan trodde de inte på cancer för knölarna minskade när jag fick antibiotika. De var kvar och de ska inte vara där men de minskade i storlek. 

I morgon ska jag på uppföljning och även om jag raationellt vet att det är okej så är jag nervös. Tänk om de säger cancer igen? Att få gå igenom allt igen. Hua.. ordet cancer är ren ångest.

Så.. nu ska jag i säng och hoppas allt är över snart.