Nattliga funderingar och konstateranden mellan mig och tjejkompis ang. vilka killar man ska satsa på eller inte, efter att det dykt upp fler med samma namn genom åren och vi noterat ett mönster.


"Heter de Pär, så får de inte vara här."
"Börjar de på E så är de ingen idé."
"Börjar de på S, då blir jag fan less."


Vad god ta med en nya salt.


Förövrigt.
Nattliga funderingar från mitt håll.

Varför sjuttsingen ska det vara så jäkla svårt att ha en riktigt nära tjejkompis, utan att det ska bli tjaffs och drama stup i ett om allt och inget?

"Börjar de på L så orkar jag inte va snäll"



Varför ska det överlag vara så fruktansvärt knepigt att ha nära vänner som vuxen?

Hur lär man känna nya vänner som vuxen?
Inte direkt som att man kan ringa på random dörr och fråga om de vill leka?
Då lär män i vita rockar och farbröder i blå kostymer komma illa kvickt...

När fasen blir man vuxen?

Enligt SJ är det när man är 25.

Men det vet jag inte riktigt om jag håller med om.
SL tycker att man är det redan som 20.

Och enligt lagen vid 18.
Kan man vara tonåring och vuxen samtidigt?

Verkar råda en hel del förvirring kring det där.

One Sheep, Two Sheep,
Old McDonald had a farm
heeeey Macarena!