Jag hade precis satt mig ner. Tagit av mig skorna, filten hade jag bara slängt ner på marken utan att fixa iordning den.
-Han skulle fan inte få som han ville. Han skulle inte få tro att han hade mig.
Han hade skickat en vägbeskrivning tidigare. På vägen dit pep telen till och det va rött i det högra hörnet på iphonen.
Batterihelvete tänkte jag. Tänk om jag inte hittar dit? Pulsen steg. Jag ville ju. Så himla jävla mycket. Hur kunde jag åka ifrån en laddare. Idag av alla dagar.
Bilen rullande in på grusvägen och lämnade den svarta asfalten, grusvägen blev till enskild väg. Dammet for runt bilen och la sig som ett tjockt lager över lacken.
Inget regn hade fuktat vägarna på flera veckor, det behövdes verkligen ett skyfall ...
Jag letade efter en parkeringsplats. " Du ska fortsätta den vägen, hålla höger, sen ser du ett berg på vänster sida med en liten parkeringsficka, där ska du vara, där ska du vänta på mig"
Jag slängde iväg ett sms om att han fick eftersöka mig om mitt batteri dog, att jag kanske inte hittade dit.
" Hitta kullen jag skrev om, och vänta där. Gör det gött för dej" fick jag som svar.
Gött? vem fan skriver gött tänkte jag. Irritationen steg i mig.
Så jävla klämkäck hela tiden. Jag hatade det. Jag hatade att han inte kunde låta seriös. ..
Kommentti