Fastän hon hade lämnat honom för flera timmar sedan, var känslan tydlig. Den liksom smög sig på, först väldig svag och skev och med lite vilja lyckades han mota bort den. Men när han skymtade den rosa t-shirt som hon glömt när hon hastigt lämnat lägenheten för att hinna med bussen mot Liljeholmen gick det inte att hålla emot. 

Minnena dök upp inom honom och studsade runt i hans inre, Han kände hur det spände till i byxlinningen och tankarna snurrade samtidigt som han längtade efter närhet. Sängen var fortfarande obäddad. De vita lakanen i oårdning vittnade om en den heta stund de hade haft tillsammans. Ett av de tre stearinljusen som brann i fönstret slocknade plötsligt och doften av stearin blandades med lukten från lakanen som andades hennes parfym.  Han strök sin hand genom det mörka håret, såg sig i spegeln och log för ett ögonblick. Vad är du rädd för? tänkte han för sig själv.

Han mindes tillbaka från ögonblicket då de sett varandra för första gången. Efter det hade de gjort allting tillsammans, han minns hennes skratt som hade smekt honom när de suttit och druckit vin i hans kök. Hon sa någonting meningslöst, som blev roligt för att det var just hon som sa det. Sen hade de älskat passionerat i hans sekelskiftes lägenhet och hans minns hur hon krampaktigt hade tryckt händerna mot spisen och skjutit sig mot honom för att han skulle komma längre in, de brann för att kunna prata med varandra sen i flera timmar medan solens sista strålar sakta hade försvunnit bakom hustaken på den grönskade innergården. Sommaren var i sitt slutskede och snart skulle allt vara över. 

Säg som det är, tänkte han för sig själv. Krampaktigt förstod han att lögnen hade slagit rot samtigt som han inre önskade att allting var över redan. Imorgon skulle de ses igen, en sista gång skulle han få känna henne. Välta fasaden som han höll uppe, tömma sitt inre på energi, massera henne bröst tala till henne. Det var stort, större än allting. I fantasin var känslan redan där. Det var imorgon det skulle ske............