Det kanske låter roligt, men det känns faktiskt som sorg.

Min fitta är så oälskad.

Inte ens jag tycker om att titta på den ju.

Den är så outnyttjad och övergiven, bortglömd och lätt misshandlad följer den bara med mig överallt.

Min fitta är gjord för att ge mig njutning, fulländad till perfektion är den fullt kapabel till att skänka mig enorma njutningar.

Men den har aldrig fått göra det.

Och min fitta är minst lika kapabel till att ge någon annan enorma mängder njutning, men inte heller det får fittan göra.

Inte ens en liten njutning har fittan fått skänka, varken mig eller någon av de tre kukar som fått besöka den.

Inte en enda sekund av njutning.

Min fitta får bara känna några tamponger varje månad, samt ett och annat finger vid ack så nödvändiga gynundersökningar.

Varav det senare får fittan att krampa och knipa allt vad den kan på grund av riktigt otrevliga gynundersökningar.

Fastän fittan är så fulländad, får den aldrig vara med om något njutbart. 

Det känns riktigt ledsamt alltså.

Min fitta sörjer verkligen att hennes syfte har frångått henne.

Hon kan längta efter besökare ibland, men hon vågar inte släppa in dem direkt eftersom allt annat än mitt eget finger får henne att knipa i panik.