Ja då va de dags igen då...Tårar som faller...men till ingen nytta...
Ingen som ser dom iaf...
*torkar dom igen*
Låter stereon ge mej tröst genom Bryan Adams...älskar den lille karln....med sin röst...
*ryser* han får mej att le igen...när tårarna torkat...
Känner mej ensam...på flera sätt...Sonen kvar i norr....dottern på Gotland...Och ingen som jag vill kramas med inom räckhåll...Och då menar jag inte bara avstånd ! ! !

Må bäst mina vänner...
Kramar om er alla