Nu går dagarna både fort och långsamt, fort för att det blir mörkt så fort, långsamt för att jag längtat så efter att få träffa dig i slutet av veckan... En träff som kanske går om stöpet på grund av möten och brist på ursäkter att avvika från den normala lunken. Vad enkelt det varit om det var närmare mellan oss... Det hade kanske varit lite för farligt med två eldar nära varandra... Det verkar som om vi får rikta in oss på en vecka framöver, då förutsättningarna är bättre, i alla fall på förhand...

Min eld brinner fortfarande för dig, stadigt och säkert, bränslet verkar aldrig ta slut. Du fyller förstås på bränsle varje dag i min telefon med sms och prat. Din röst är så härligt varm, dina ord om mig gör mig varm inombords, dina kyssar lever jag på fortfarande, de gav mersmak, jag tänker på dem ibland och längtar så efter att få kyssa dig igen. Dina bröst, så härliga... jag kan känna smaken av dem fortfarande och doften från dig. Jag längtar efter att få känna din nakna kropp mot min, vi kände en föraning häromveckan, men jag vill ha meeeer! *skratt*

Jag inser igen hur illa däran jag är, det är lite skrämmande, men jag vill träffa dig igen, leka med elden... vad hade vi sagt om det? Härligt härligt, men farligt farligt, så ta det varligt... Det är det vi måste göra, ta det varligt och det är därför jag med sorg inser att vi kanske inte träffas denna vecka... Men vi kan ju i alla fall prata med varandra... :)

Du sa något som gjorde mig väldigt nyfiken idag... Undrar om jag verkligen vill veta...? Varför ska det vara så svårt att vara människa...?

Jag skickar en lång kyss till dig och ta hand om dig, nu när jag inte verkar kunna hjälpa till...

Kramar till er andra, håll händerna under täcket...