Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i

kartonger och väskor.



Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna.



Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra

matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik,

och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska

Chardonnay.

När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in

halvätna räkskal doppade i kaviar inuti alla gardinstänger.

Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.

När maken återvände med sin nya flickvän var allt bara lycka och glädje

de första dagarna. Sen började huset sakta att lukta.

De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna.

Anticimex kallades in och satte in gas bekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar.

Till slut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes, inget hjälpte.

Folk slutade komma på besök.

Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset.

Hembiträdet slutade. Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta.

En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset.

Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal.

Till slut var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus.

Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till.

Han berättade hela historien om det ruttnande huset.

Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.

I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till

henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag.

Det gick hon med på.



En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden, inklusive gardinstängerna