När vi ensamma
låter oss samlas
i cyberspace tillsammans
För att försöka
finna oss själva
hos någon annan
Någon som vi finner
bland en massa andra

När kärlek oss lekfulla fulla lockar
om att hitta någon man kan strula.
Vi svajpar agnarna från vetet
som Kejsare väljer vi och plockar
med våra ögon som måttstockar
och delar domar som vi tummar
likt den antika romerska överheten
Tumme upp eller tumme ned.
Vi letar efter dem som lyser guldgula
bland förlorare som vi finner för fula.
För en match, en chans, att leka leken
en förlek där man försöker vara över förväntan 
och förtrolla den andre med fläckfri första intryck
som förblindar hen från att se alla ens fel
så allt hon ser är gyllene sken och inget mer.
Dölja det som målar mig vek, liten och blek
så att man förhoppningsvis förför hen till
fortsatt lek, förfinad med närhet och smek,
diskret men alla vet vad det é, en het vuxenlek.

Genom denna ytliga gallring
där vi dömer ut varandra.
Den fule börjar skönhet klandra
för att bli orättvist behandlad.
Filter för ett bättre utseende
gömmer aldrig falska leende.

En vinklad fasad
som drömmer om
skumbad och eldstad
i minusgrad
eller
nakenbad och innerstad
i en varmare breddgrad.

En het attraktion
en fåfäng illusion
Digitala och binära, ettor och nollor
algoritmen anpassad efter dina känslor
Företagens kärleksappar utvecklade
för att kapitalisera våra begär och behov
dehumaniserar oss och där våra känslor
konsumeras och vi värderas baserat på
hur mycket pengar man spenderar
för att få sluta leva ensam nå mera.

Detta borde vi ta på allvar!
Nu bör dom ta sitt ansvar!

För vad gör Tinder med vårt inre
när ljus kamera (om)tagning
blir vår nya sexuella dragning?