Och sedan finns ju alltid avdelningschefen. Han är en av få anledningar att jag - som tillhör en allmänt illojal och egoistisk generation, varit lojal mot arbetsgivaren och blivit en av dem som varit anställd längst på arbetsplatsen (Inte illa för en 23-åring va?) 

Jag känner mig socialt handikappad och smått efterbliven när det kommer till flirtande och ta det ett steg längre-situationer på jobbet. Dessutom är jag allmänt kass på att läsa signaler. MEN. Faktum är att jag i olika sammanhang ofta blir flankerad av nämnda chef - i princip på varje fest, konferens, möten etc. Utan att jag själv tar initiativ bör väl tilläggas. Och de blickar vi ger varandra i samförstånd, som att vi ibland delar en tanke om någonting någon annan säger. Vi tycks vara på samma nivå - trots åldersskillnaden oss emellan.

Och lite deprimerad blir jag nog allt av att han ska gå i pension alldeles alldeles snart. Mitt ögongodis, idealbilden av en äldre gentleman - en sådan som jag alltid söker efter på sådana här sexsidor. 

Fast vem vet, när han inte längre är min chef kanske det öppnar sig en möjlighet att lägga in en stöt?