Det är väldigt tomt sedan en vecka tillbaka... Jag och min vän har bestämt oss för att bryta kontakten... Vem kunde ana att det skulle bli så här svårt...? Varför undrar ni säkert?

Det beror mest på mig faktiskt... Vi har träffats en gång till och jag har insett att jag nog inte var mogen för att ha något "på sidan". Vi har pratat efteråt och kommit överens om att bryta, innan vi gör oss mer illa. Det som varit helt klart redan från början är fortfarande helt klart: Vi har haft varann till låns. I mitt fall har det gått ut en aning över hemmalivet, så det var egentligen mitt förslag att bryta kontakten, jättjobbigt faktiskt! Min vän är en fantastisk kvinna, omtänksam och förstående på alla vis. jag önskar henne all lycka i framtiden och vill samtidigt tacka för att jag fick chansen att lära känna dig och att tycka om dig!

Det är på inget sätt någon dålig erfarenhet som ligger bakom uppbrottet, det måste också sägas, vi har haft jättemysigt tycker jag, men jag var nog inte beredd på hur det skulle kännas...

Det jag saknar mest är nog egentligen våra samtal, även om allt det andra var kickar som gav mig mycket! Du har gett mg mer erfarenhet på många plan, och det är med den kunskapen som jag tyvärr kände att det skulle bli för svårt att gå vidare...

Detta blir möjligen den sista delen i denna dagboksserie. Jag har inte varit inloggad så mycket här på sistone och kommer kanske inte att vara här lika ofta som tidigare. Med det vill jag säga tack till er som följt oss, kanske hörs vi igen! Jag kommer ha kvar kontot tills vidare, men inte söka efter något speciellt här, möjligen kolla in alla era härliga bilder och filmer! Tack till er alla som delar med er!