De fina orden som var riktade mot mig började betyda något. Jag började känna en förminelse att jag kanske var en normal man. Kvällen gick och hon tänkte att det var dags att åka hem. Då enbart en taxichaufför efter sitt arbetspass hade svarat henne om att få skjuts hem. Märkte att hon kände sig osäker på honom så jag erbjöd mig att följa med i taxin. (Det måste poängteras att det är nåt jag aldrig känt förr.)

Känslan över chauffören kändes som den stämde men resan gick bra. Vi satte oss i köket och prata lite, men snabbt kom känslan att jag enbart var nattens hovnarr. Så tog väska och satte på mig skorna, det tog emot att behöva fråga åt vilket håll bussen gick ifrån. Hittade dit iallafalloch resan bjöd på ett stort firande, rösternas skratt avlöste varandra och jag kände hur jag sjönk ihop.

En gemensam vän undra hur det var och jag sa som det var. Lyckades ta mig hem utan att ha skämt ut mig allt för mycket. Tänkte kika om jag kanske hade varit klumpig i nåt meddelande, men var redan blockad

Nu har jag fått nog, och skiter i allt som har med tvåsamhet att göra.