Sitter jag nu här och skriver lite igen...
Det blir inte så många timmars sömn. Men av nån anledning gör det inte så mycket. Jag får ju se dej i timmar, höra din röst och njuta av dina underbara ord till mej. I natt har vi pratat om det som varit och om det som kommer. Vi är mitt i nuet men historien har format oss och framtiden är planerbar..*L*

Att be om ursäkt är svårt, men så lätt om den man ber om ursäkt förstår och förlåter.
Jag sårade dej så mycket, tyvärr, helt omedvetet. Det är fan så svårt att tolka allt rätt. JAG gjorde fel och jag får stå för det. Har ingen ursäkt eller någon bra förklaring utan jag gjorde helt enkelt ett fel som sårade. Vad gör jag nu??? Jag bad dej om ursäkt och försökte förklara vad som hände just då, mina känslor och hur jag tolkade dej just då. Fortfarande JAG som gjorde fel!
Du säger: jag förlåter dej. Jag inser vilken underbar kille du är. Vilken tur jag haft som hittat dej och fått dej först som vän och nu som min partner.

Min Patrik, som jag älskar så, du är värd mycket mer än det jag kan ge dej just nu. Men du har min kärlek och det hoppas jag ska räcka. Du är öppen, rak, sprallig, spontan, ivrig, förstående, förlåtande och helt underbar. Allt på samma gång.

Jag älskar dej så mycket Patrik. Glöm aldrig det. Tvivla aldrig någonsin på det.

Din Susanne