Det är antalet dagboks inlääg jag har skrivit, med detta blir det 93. Och varenda en har blivit läst! Inte illa, tackar för det alla ni som läst och förhoppningsvis fått ut något av det. Konstigt nog så är det flest läsare på de dagboksinläggen där jag gnäller och klagar...

Idag var det min första dag på nya jobbet. Hemtjänsten. Mycket lärorikt.Jag lärde mig att bara för att man dag efter dag sitter i samma stol och att de enda gånger man träffar andra människor så är ens liv inte värdelöst.
Men nog är det tragiskt att man förmodlogen lär dö ensam i sin stol/säng en dag. Jag kan bara hoppas för egen del att jag har några nära och kära omkring mig mina sista dagar.

Blev återigen tacksam för att mamma aldrig vaknade upp ur koman. Hon var alltid rädd för att sluta som ett vårdpaket, det var verkligen det sista hon ville.
Trots att hon nu avled alldeles för tidigt så slapp hon det. Men jag saknar henne så oerhört mycket. Ibland kommer det för mig att jag ska berätta en det ena än det andra för mamma, för att det skulle göra henne så glad.
Men så minns jag att det inte går. Men jag tror hon har full koll på mig och mina syskon ändå.
Barnbarnen har hon också koll på. Det hann hon alltid när hon levde så det hinner hon nog nu med.

Kom ihåg, tala om för dem du älskar att du gör det, nu genast. Det kanske inte kommer ett annat tillfälle.


Kram på er i sommarhettan, Jolo.