Sötnosens dans - del 4.

Del 4: Henrik
Vi klev in i det dämpade rummet, och jag kände hur dörren försiktigt stängdes bakom oss. Stämningen ändrades omedelbart, och jag kunde känna hur luften fylldes med förväntan. Ett rum där alla yttre distraktioner kunde försvinna. Jag kastade en blick över axeln på henne och såg hur hon tog in rummet med nyfikenhet. Jag reflekterade över hur väl allt hade fallit på plats. Från det första tillfället vid fönstret, till den känsliga balansen mellan närmande och avstånd. Roberto hade genom sin dans förberett henne, låtit henne känna sig bekväm med att bli ledd och etablerat ett första steg till kontakt och förtroende. Hennes förmåga att ge sig hän, att följa hans rytm, hade varit exakt det jag ville se. Allt hade varit en del av att se till att hon kände sig trygg, inte bara med mig, men med oss alla. Hon litade på oss, och jag kunde se det i hennes ögon när hon mötte min blick nu.

Johnny hade också gjort sitt jobb. Han hade sett till att rummet vi gick in i var tomt, fritt från störningar, förberett och perfekt. Mjukt ljus från en bordslampa skapade varma skuggor, och den svaga doften av ett kryddigt ljus gav atmosfären en laddad men hemtrevlig känsla. Rätt atmosfär, rätt förutsättningar – jag kunde inte be om mer.

Mumlande röster utanför avslöjade att någon försökte komma in, men avvisades diskret av Bobby eller Johnny, vilket försäkrade mig om att vi var ostörda. Bobby, med sitt sociala sätt, kunde avleda vem som helst. Jag visste att dem var redo att göra entré när jag signalerade.

Jag vände mig mot henne och lät blicken svepa över henne . Sötnosen bar en diskret men förförisk klädsel som passade perfekt för kvällen. En åtsittande klänning i mörkgrön sammet som smekte hennes kurvor på ett subtilt sätt, med tunna axelband och en djup men elegant V-ringning som avslöjade precis lagom. Hennes fylliga bröst med yppande bröstvårtor röjde att hon inte bar någon bh. Längden var mitt på låret, vilket gav en lekfull känsla när hon rörde sig, och slitsen på sidan gav en oväntad antydan av hud när hon gick. Hon hade kombinerat klänningen med ett par svarta, nätta klackar som fick hennes ben att se längre ut, och en diskret halskedja som glittrade mjukt i det dämpade ljuset. Klädseln balanserade mellan det diskreta och det utmanande, en outfit som var både festlig och oemotståndligt sexig.

Hennes ögon, fortfarande fyllda med nyfikenhet och lite av den där pirrande tvekan, fångade mitt intresse. Hennes läppar, lite lätt särade, var fylliga och utsökta. Perfekta för vad som väntade. Hon var bedårande i sin kombination av oskyldighet och beslutsamhet. Hon hade tagit steget att följa mig hit, och jag kunde känna hennes förväntan nästan som en egen närvaro i rummet.

Långsamt närmade jag mig, mina steg avsiktliga, och jag såg hur hennes andhämtning blev tyngre ju närmare jag kom. Jag stannade precis framför henne, och lät mina fingrar lätt stryka över hennes kind. Hennes ögon slöts nästan omedelbart vid min beröring, och hennes läppar särades ytterligare i en tyst suck. Vidare lät jag mina fingrar glida längs hennes käke, stanna vid hennes hals där jag kunde känna hennes puls slå snabbt. Hon lutade sig omedvetet närmare min hand, och jag kunde se hur hennes kropp svarade på varje liten rörelse jag gjorde.
Med handen på halsen tog jag ett steg närmare och lät min panna vila mot hennes. "Du har en energi som är omöjlig att motstå", viskade jag, lågt och intensivt, och jag kände hur hon reagerade, hur hon drog efter andan, hennes händer trevande sökte sig uppåt för att greppa mina överarmar. Jag kunde känna hennes fingerspetsar, hur de lätt kramade om min muskulatur, hon sökte en stabilitet – något att hålla fast vid.

"Henrik..." hennes röst var låg, viskande tillbaka, och jag kunde höra längtan som låg gömd där, en längtan efter närhet och kontakt. Vi såg varandra djupt i ögonen. Ögon fyllda med en omättligt begär. Jag visste att hon ville ha mer, att hon väntade på att jag skulle föra henne över kanten till något nytt.

Mina händer flyttades till hennes nacke, smekandes lät jag fingrarna leka med hennes knottriga hud innan jag drog henne försiktigt närmare med ett fast grepp. Våra läppar möttes, och jag kunde känna hur hon gav efter, hur hon slöt ögonen och lät kyssen bli hennes enda fokus. Den första kyssen var mjuk och utforskande, men jag kände hur hennes händer greppade hårdare om mina armar, och jag visste att hon suktade efter mer. Hon ville ha närhet, hon ville känna mig fullt ut.

En kortvarig paus och ögonkontakt. Hennes blick var mörkare nu, hennes andning snabbare, hon pressade sig närmare min kropp, som om hon inte kunde få nog. Hennes händer letade sig runt min nacke, och hon drog mig nedåt för att möta henne igen, hennes läppar ivriga, nästan hungriga. Hennes kroppsspråk sa allt.

"Jag behöver dig... närmare," andades hon mellan kyssarna, och hennes ord skickade en varm våg genom mig. Det var precis det jag ville höra. Jag lät mina händer glida ner över hennes rygg, kände värmen under mina fingrar. Hon följde mina rörelser, hennes kropp mjuk mot min, och jag kunde känna hennes hjärtslag mot mitt bröst. Hon speglade mig och hennes händer vandrade över min rygg och sökte mer av mig. Varje beröring från min sida gjorde henne mer mottaglig och öppen.

Mina händer vila på hennes höfter och jag drog mig tillbaka ett öhonblick, såg på henne, såg hur hon nu var helt uppfylld av det som fanns mellan oss. Hennes ögon var halvslutna, hennes andning snabb och hennes händer vilande på mina axlar, som om hon inte ville släppa taget.

"Berätta för mig," sa jag lågt, min röst fylld med en mjuk intensitet. "Hur mycket vill du ha mig?" Jag lät orden hänga i luften ett ögonblick, såg hur hennes blick flackade, som om hon sökte orden. "Hur villig är du att följa mig? Att ge dig hän och lita på att jag tar dig dit du aldrig varit förut?" Mina händer smekte hennes midja, min blick höll hennes fången. "Jag behöver höra det från dig. Hur mycket är du beredd att följa mig och lita på mig... helt och fullt?"

Hon tog ett djupt andetag, och jag såg hur hon försökte samla sina tankar. Hennes blick mötte min igen, fylld av en blandning av osäkerhet och något som liknade beslutsamhet.
"Jag... vill ha dig mer än vad jag kunde tro," sa hon, rösten låg men stabil. "Och jag vill följa dig, lita på dig... men det känns främmande." Hennes ögon var stora, men det fanns också ett mod där som växte. "Men jag är villig. Jag är villig att ge mig hän... om du lovar att hålla mig trygg."

Hennes ärlighet och hennes vilja att släppa kontrollen och lita på mig var exakt det jag ville höra. Jag såg in i hennes ögon och nickade långsamt, en våg av tillfredsställelse sköljde över mig. Med hennes ord hängande i luften lät jag ett stilla leende sprida sig över mitt ansikte. Jag nickade långsamt, nöjd med hennes svar, och lät sedan min blick glida ner mot min underarm. Jag lyfte den, pekade på tatueringen föreställande vargen, och såg tillbaka på henne.

"Ser du den här?" frågade jag, min röst fortfarande låg och raspig med en djup intensitet. "Det är inte bara en symbol. Vargen jagar inte ensam, den har sin flock. Precis som jag." Jag såg hur hennes blick följde mina fingrar när jag lät dem spåra konturerna av vargen. "Vi jagar och delar alltid lika, vi håller alltid ihop. Det är det som gör oss starka. Och just nu, här med dig, är vi redo att dela, precis som vargarna gör." Hennes ögon vidgades, och jag kunde se en ny skälvning av både fascination och osäkerhet passera genom hennes ansikte. "Frågan är bara," fortsatte jag och såg djupt in i hennes ögon, "är du redo att vara en del av det?"

Hon bet sig i läppen, hennes blick vandrade över mitt ansikte, som om hon vägde sina alternativ. Hon betraktade mig en lång stund, och jag kunde se hur tankarna rörde sig bakom hennes blick. Sedan hände något. Något förändrades inom henne, som om hon bestämde sig för att omfamna situationen på sina egna villkor. Plötsligt rätade hon på ryggen och ett utmanande leende spred sig över hennes läppar. Ögonen, som nyss hade avslöjat en uns tveksamhet, var nu fyllda med en glimt av något annat – självförtroende.

"Okej," sa hon, hennes röst nu fylld med attityd. "Men om jag ska vara en del av det här, så vill jag ha något tillbaka." Hon tog ett steg närmare mig och hennes händer lade sig mot min bröstkorg, fingrarna långsamt glidande över mina muskler. "Jag vill ha Alphan. Jag vill känna, utforska och behaga ledaren i flocken," viskade hon lågt, hennes läppar så nära mitt öra att jag kunde känna värmen från hennes andedräkt.

Hennes oväntade självförtroende gjorde att något i mig skälvde till. Jag höll mig kontrollerad, ansiktet likgiltigt trots den intensiva känsla som byggdes upp inom mig. Hon lät sina läppar snudda vid min käke, långsamt, utforskande. Jag kunde känna hettan växa i bröstet. Hennes ögon mötte mina igen, fyllda med något som både utmanade och retade mig. Hon pressade sig närmare, och jag kunde känna hennes värme, se hennes halvöppna leende som talade om att hon njöt av att till synes ha vänt spelet till sin fördel. Det var nära att jag lät mig svepas med. Men istället nickade jag långsamt, ett lugnt leende på läpparna. "Det låter som ett rimligt villkor," svarade jag, och såg hur hennes ögon fylldes med något nästan djuriskt – en glöd av vilja och förväntan.

"Nåväl," fortsatte jag med en mörkare ton i rösten, medan jag höll blicken stadig på henne. "Var nu en duktig Sötnos och släpp in Bobby och Johnny." Orden var en befallning, och jag såg hur hennes leende blev bredare, fyllt med samma nyfunna självsäkerhet som förut. Hon vände sig om och gick mot dörren.

Sötnosen:
Stående framför dörren kände jag hur pulsen accelererade. Utåt sett hade jag alltid uppfattats som oskyldig av andra. Den där tjejen som var tyst, söt och aldrig riktigt vågade ta steget fullt ut. Men mina vänner och mina tidigare sexpartners kände inte till de mörka fantasierna jag bar på. Det hade varit för stor diskrepans mellan den sötnos som andra uppfattade mig som och den slynan jag egentligen var. Inom mig fanns alltid en djup längtan, en hunger efter något mer, något som kunde skaka om mig och ge mig den där riktiga känslan av att leva. Tidigare möten med män hade aldrig riktigt mättat den känslan; de hade alltid känts ofullständiga och otillfredsställande. Men nu, efter mötet med Henrik, kände jag att jag hade chansen att verkligen testa mina gränser. Nervositeten var ett faktum, jag visste att min erfarenhet var begränsad, men jag var också besluten att inte låta det hindra mig. Jag stålsatte mig, tog ett djupt andetag och log för mig själv och tog tag i dörrhandtaget.