Ritualen

Aiunu går som på moln. Det pirrar i hennes mage. Hon ska bli kvinna! Bredvid henne går Nive och Rikku, två av urmoderns prästinnor. De har just hämtat henne från hennes moders boning. Prästinnorna talar mjukt och lugnande till Aiunu. Berättar om det härliga i att vara kvinna, om njutningen som finns i samlivet med männen och om glädjen i moderskapet. De prisar henne i stillsamma ordalag för hennes skönhet, de breda, men mjukt rundande höfterna, det kvinnliga hullet, de fasta och för hennes ringa ålder stora brösten, det glansigt lockiga håret och de utrycksfulla och djupa ögonen. Deras ögon glittrar när de berättar hur många män som är villiga att kämpa för möjligheten att bli hennes förste, den som gör henne till kvinna och kanske också moder. Komplimangerna värmer Aiunu inombords.

De kommer fram till tvagningsplatsen. Källornas varma vatten ångar i den svala kvällsluften. Bredvid vattnet väntar tre träkar, ett med tvagningsmassa och tyghanddukar, ett med blomdoftande olja och ett med tygremsor. Bredvid det sista karet har en provosorisk eldstad inrättats och ovanför de glödande kolen hänger ett krus med bublande vax. Aiunu skälver till lite av nervositet. Hon vet vad som väntar. Hennes sparsamt behårade kropp ska bli lika slät och len som de båda prästinnornas. Av äldre flickor har hon förstått att det inte är en helt smärtfri process. Rikku ber henne ta av sig sina kläder och lägga sig på rygg i gräset. Nive börjar doppa tygremsorna i det heta vaxet medan Aiunu naken och huttrande ser på de båda prästinnorna. Ser på öppningarna i deras kläder som avslöjar de tunga mjölkstinna brösten, de buktande släta venusbergen och springorna som löper mellan de fylliga blygdläpparna. Tanken på att få bli som dem, en symbol för fruktbarhet och välgång, skingrar osäkerheten inom Aiunu och får värmen att återvända. Hon blundar och drömmer sig bort medan de två prästinnorna börjar stryka ut vaxkletiga tygremsorna över hennes lår och smalben, över hennes vulva och över hennes armar. Huden rodnar av hettan från vaxet och Nive och Rikku pratar stillsamt med varandra medan vaxet svalnar. Diskuterar männen som ska kämpa om Aiunu, vem som är starkast och har bäst chans att vinna, vem som har störst kuk och vem de själva helst skulle lägras av. Aiunu lyssnar andäktigt när hon plötsligt känner en stark smärta från låret. Hennes ögon tåras. Rikku har slitit av en av tygremsorna och håret sitter fastkletat på tygremsans undersida. Aiunu knyter nävarna och och försöker hålla tårarna tillbaka medan Nive och Rikku turas om om att riva loss den ena tygremsan efter den andra. Till slut är det bara remsorna över hennes underliv kvar. Aiunu ser vädjande på de båda prästinnorna för en stunds respit men Nive skrattar ett pärlande skratt, uppenbart road av den söta flickans smärta, och drar av de sista tygremsorna i rask takt. Aiunu kan inte hålla tillbaka utan ger upp ett skri och tårarna börjar rinna längs med hennes kinder. Men prövningen är raskt över och hon kan se ner på sitt nu helt kala underliv genom tårblanka ögon.

Värmen är som bortblåst och hon huttrar. Prästinnorna tar av sina egna kläder och blottar sina yppiga kroppar. Därpå bjuder de henne att resa på sig och eskorterar henne ner i det varma vattnet. Det svider lite i huden när hon stiger ner, men på ett skönt sätt. När hon kommit så att vattnet når upp till hennes bröst börjar de båda prästinnorna under lättsam sång att löddra in henne med tvagningsmassan. De skrubbar henne helt ren från topp till tå och passar på att smeka hennes nu helt lena hy. När hon är tvättad och torkad får hon stå upp helt naken medan de mjukt men grundligt masserar in oljan i hennes kropp. Till slut glänser hela hon och de tar leende hennes händer och eskorterar henne till tingsplatsen.

Tingsplatsen är en dalsänka där stammen har ställt yxade timmerstockar och stenblock längs med ena sluttningen, för att på så sätt bilda en primitiv amfiteater. Längs med sidorna på sluttningarna har de placerat ut stora facklor. Ljuset från fackorna är flämtande och varmt. "Läktarna" är nästan fullsatta med ivriga åskådare och hela luften är fylld av dallrande förväntan. Aiunu får lägga sig ned på altarblocket i mitten av sänkan, mitt emot högsätet på höjden av sluttningen där en av översteprästinnorna, Aiunus mor Lahe, sitter. Nive och Rikku stannar vid hennes sida. Därefter tas männen in. Aiunu rodnar när hon ser vilka män det är som ska kämpa om henne. Hon känner igen många av de främsta och allra starkaste krigarna i stammen. De ser spända ut. Tre prästinnor går fram till männen med svajande höfter och putande rumpor. Deras dräkter är sedvanligt öppna över brösten, stjärten och fittan och deras vulvor är svullna som en respons på dofterna och stämningen. Männen får klä av sig och de oljas sedan in kärleksfullt av prästinnorna som smeker och masserar deras svällande muskler, tills de glänser i skenet från facklorna. De största och starkaste männen, med de största erektionerna blir även ömt och försiktigt avsugna. Dalen fylls av lätet från kroppar som oljas in och kukar som runkas och sugs upp. Mjuka tungor längs sprickfärdiga och försatskladdiga ollon. När alla männen blivit inoljade får de stå still. Se på Aiunu. Se på varandra. Spänna musklerna i otålig förväntan. Kukar som bultar och pulserar, ådror som hotar att brista. Åsynen av flickan som ligger där med särade lår gör männen frustande kåta. Kåtheten gör dem ilskna och aggressiva. Att se de andra männens stenhårda kukar, att veta att även de önskar begrava sin bultande hårdhet i Auinus mjuka hull gör dem rasande. Adrenalinet flödar i deras ådror.

Så glider prästinnorna undan och på en given signal från Lahe sätter kampen igång. Männen börjar cirkulera runt varandra. Facklorna återkastar blänket i deras insmorda kroppar. De väser och spottar och kastar långa skuggor. Några av männen är så förblindade av kåthet och vrede att de bara tjurrusar rakt in närmaste motståndare, kolliderar med ett köttigt läte och får den andre att falla ner tungt i backen. Och så börjar det. När några väl börjat slåss går det inte att hålla sig undan och tänka taktiskt, då dras alla med. Den som duckar ett slag från en rival har snart knytnäven från en annan begravd i njurarna. Hela sänkan fylls av stridens larm: Vrål, rop och skrik. Smackanden från knytnävar och fötter som finner sina mål. Jämmer från dem som sårats särskilt svårt. Knän som flyger, näsor som krossas och som sprutar. Ingen nåd visas den som är svag. Aiunu är både skrämd och fascinerad på samma gång. Nive och Rikku håller fast hennes huvud och henne att titta. Striden böljar i hennes riktning. Alldeles nära från henne går en man ner på alla fyra efter ett slag i bakhuvudet. Mannen som slog honom sparkar sin rival hårt i magen så att luften går ur honom och han dråsar i backen. Sedan drämmer han triumferande ner hälen i den andres mun.

Nive och Rikku vill att hon ska se så att hon förstår vad hon, hennes kropp, hennes bröst, hennes fitta, hennes orördhet får männen till. Att Aiunu följer dem med blicken eggar på dem, får dem att kämpa hårdare och prestera sitt yttersta. Det är pga henne de kämpar och trots brutaliteten, trots att hon känner medlidande med de sårade och besegrade och viss vämjelse inför männens grymhet, så kan hon ändå känna hur blygdläpparna fylls med , svullnar, öppnar sig lite lätt och hur hennes sekret börjar rinna ner längs hennes skinkor. Reaktionen är instinktiv och även om Aiunu känner sig nästan motvillig till den tycker hon om känslan som fyller hennes kropp: Hur dofterna, ljuden och de inoljade manskropparna får henne att reagera och svara utan att hon kan göra någonting åt det. Prästinnorna noterar det, märker det i hennes andhämtning, i hennes blick och i hennes svullna kön. De skrattar. De visste att det skulle bli så. De har varit med förr. Men de är också påverkade själva, det svårt för dem att inte bli det. De njuter av skådespelet och känner avund gentemot Aiunu för vad hon snart ska genomgå. De hade gärna själva velat vara fokus för så mycket samlad maskulinitet. Därför retar de henne och ger henne små tjuvnyp, maskerade bakom falsk ömhet. Aiunu märker avunden och missunnsamheten i deras ögon, men det får henne bara att känna sig ännu mer åtråvärd. Hon njuter av att vara i centrum för allas uppmärksamhet.

Snart är det bara ett fåtal män kvar. Överallt i dalsänkan ligger blåslagna kroppar och luften är fylld av jämmer och gnyende från de besegrade. De sista männen slåss lika vildsint som tidigare, trötta, men med segern inom räckhåll. På ganska kort tid går det ner till två män, Bram och Ogar. Båda är stora, muskulösa och starka. Deras kroppar glänser av olja och svett och de här och var. Från krulliga könshår reser sig mäktiga kukar. Ådriga, kraftiga och droppande av könssafter. De möts, öga mot öga. Bram kastar sig mot Ogar, som möter greppet och de far ner i backen. Nive och Rikku andas tungt och går lite närmare. De vet att slutet närmar sig, att någon snart har segrat. Deras ögon är beslöjat dimmiga av pyrande lust. Männen tumlar runt, grymtar, svär och försöker greppa om varandras hala kroppar. Prästinnorna eggar dem med tillrop. Plötsligt lyckas Ogar få övertaget. Han befinner sig över Bram och slår ner med knytnävarna i Brams ansikte. Innan Bram återhämtat sig från knytnävslaget passar Ogar på att ta ett ordentligt tag om hans oskyddade pung och börjar med ett flin att pressa. Bram kvicknar snabbt till och börjar skräckslaget att be om nåd. Aiunu åser finalen med skräckblandad förtjusning. Ogars vrede och raseri över tanken på den andres kuk djupt begravd i den söta lilla flickan får honom att agera instinktivt. Han skrattar rått och pressar hårdare och hårdare tills den tjutande Brams pungkulor krossas i hans starka nävar.

Ogar får hjälp av prästinnorna att resa på sig. Segern är hans. Nu måste han ha sitt pris. Han rör sig med bestämda och tunga steg mot Aiunu och de två prästinnorna. Hon ser mot honom och möter hans blick. Hans ögon lågar av illa återhållen lust hon kan se begäret efter henne som strålar ur porerna på hans hud. Hans stora och muskulösa kropp blänker i flammornas sken och hans grova, långa och uppenbart stenhårda kuk vajar med varje steg. och svullen av triumfen, smord inför det som komma skall. Hon skälver till av skräckuppblandad förväntan.

Nive och Rikku stegar fram mot honom, deras kön svullna och våta av uppvisningen. De låter sina mjuka händer varsamt smeka över hans fortfarande spända muskler och viskar uppmuntrande ord i hans öron. Nive går ner på knä framför honom tar försiktigt hans bultande kuk i sin hand och kysser det kladdiga ollonet ömt. Låter det mjukt tränga in mellan sina fylliga läppar, smakar på honom, på hans triumf. Men skön som Nive är har han bara ögon för Aiunu. Han tar tag i Nives bakhuvud och juckar hårt med höfterna. Det breda ollonet stöter emot Nives svalg och prästinnan kväljs och måste dra sig undan.

Ogar går fram till Aiunu. När han står över henne kan hon se hur stor han verkligen är.
Både den muskulösa kroppen och den ådriga kuken. Hon kan känna hans doft, olja, svett, kön och och hennes bröstvårtor styvnar. Nive och Rikku är tillbaka vid hennes sida och eventuellt tvivel får ingen möjlighet till utlopp, för prästinnorna har tagit tag i hennes mjuka lår och böjer hennes ben bakåt. Aiunus släta och puffigt svullna kön blottläggs för Ogard, som nästan frustar av upphetsning. Nives och Rikkus grepp är inte varsamma längre. Deras ögon är fästa vid den stora kuken och de lyser av upphetsning.

Ogar tar sin plats mellan Aiunus ben och hon kan se hur hans kropp är täckt av blåmärken och gamla ärr. Han trycker sig in mellan hennes ben, flåsar och böjer sig ner över henne för att kyssa henne. Hans tunga glider in i hennes mun. Aiunu blir både rädd och upphetsad av invasionen. Hon njuter av hans kropp mot hennes, av hans värme, styrka och hårdhet och hon svarar honom med sin mindre och flinkare tunga. Plötsligt kan hon känna någonting brett och trubbigt pressa mot hennes mjuka könsdelar. Omedvetet förbereder hennes kropp sig på den uråldrig ritualen. Ogars ilsket blålila ollon är större än hennes blygdläppar och en ilning av rädsla far igenom henne. Trycket ökar och han lägger upp hennes ben på sina axlar så att hon hamnar dubbelvikt under honom. Han har slutat kyssa henne och ser bara in i hennes ögon och hans ögon är nästan svarta av begär och behov. Han grymtar och stöter lätt. Det kladdiga kukhuvudet halkar mot Auinus släta blygdläppar. Han trycker ännu hårdare. Hon hör prästinnornas mässa i bakgrunden och hon kan inte göra annat än att se på honom, förhäxad av hans kåta blick. Nive och Rikku uppmuntrar Ogar, att han ska stöta hårdare, sig in i Aiunu, ta henne, erövra henne, bestiga henne och befrukta henne.

Trycket blir ännu kraftigare. Han börjar sig in, obönhörligt. Oskuldsfittan ger vika ytterst ovilligt, töjs ut runt hans blanksvullna ollon. Trots att det först nästan kändes omöjligt lyckas hans hårda kuk till slut forcera hennes tajta tonårsfitta. Ogar vrålar högt av triumf och njutning när han känner den trånga mjukheten omsluta och sluta tätt runt hans pulserande kukhuvud. Hon öppnar munnen som för att skrika, men ingenting kommer ut. Han drar sig snabbt tillbaka några centimeter och stöter sedan på nytt. Plöjer in i henne, töjer ut hennes lilla fitta till bristningsgränsen, frustar och stånkar av njutning. Så härligt trångt, lent och mjukt!

Aiunu stönar, gnyr och skriker när han bara tar för sig. Prästinnorna har lagt sina händer på hans pumpande skinkor och pressar på för att han ska stöta hårdare och djupare. Hon kan se kåtheten i deras ögon, hur de håller blicken fäst på stället där hennes fitta och hans kuk möts och hon inser att hon måste ge sig åt honom trots att det känns som att hennes fitta ska sprängas. Hennes ögon tåras av smärtan, men hon försöker inte skygga undan. Vetskapen att ingen annan man varit där före honom skänker honom en euforisk känsla av berusning. Det här är vad han kämpat för. Nu ska han njuta av segerns sötma, berusa sig i den och stöta sig in så djupt att han drunknar i hennes fitta. Han vräker sig in, rammar in hela sin kuk och spräcker hennes mödom i en stöt. Ogar vrålar ut sin njutning och triumf. Nive och Rikku kan se hur hans skinkor spänns, hur musklerna flexar när han begraver så mycket av sin stenhårda kuk som det bara går. Det känns som om allt adrenalin från striden strömmar ut genom hans kropp, ner till hans kuk. Aiunu tjuter av smärta när han spräcker henne och när han gör henne till kvinna. Hon gråter och ber honom att sluta, ber prästinnorna att släppa henne. Hennes kinder väts av tårarna och Ogar kysser henne igen, nästan ömt. Han drar sig ur, nästan helt, för att ramma sig in i henne på nytt. En blixt av smärta när hans kraftiga ollon slår emot hennes livmoderhals. Hon skriker, kvider och försöker att ta sig loss. Sprattlar under honom.

Sedan kan hon känna hans krusigt sträva könshår pressa mot hennes släta blygdläppar.
Det sticks lite, men den känslan är nästan helt slukad av det hon upplever inuti sig själv. Ogar bara fortsätter att stöta, stånka och frusta. Hans ansikte är milimeter från hennes och droppar svett ner i hennes ansikte. Nive och Rikku smeker honom och eggar på honom. Han täcker henne helt, hans stora muskulösa och hårda kropp över hennes lilla, mjuka. Lätet från deras knullande blandas med stönen och snyftningarna från de sårade männen: de kladdiga lätena varje gång han stöter in sin kuk, hennes snyftningar, hans grymtningar, daskandet av den tunga pungen mot hennes skinkor och det köttigt daskande lätet av kroppar som slår emot varandra.

Nive och Rikku håller ner henne och förmanar henne att ligga still och ta emot den livgivande kuken. Han är helt förlorad i sin egen lust och börjar knulla henne i ett tempo. Hennes slida anpassa sig efter hans kuks skoningslösa stötar och hans krusiga könshår river mot hennes lena fitta. Prästinnorna på läktarna smeker sina svullna och blottlagda kön, några har börjat kyssa och smeka varandra. Även bland övriga åskådarna har den febriga lusten spritt sig. De flesta åskådare är kvinnor, men några är män och dessa har börjat ta för sig av sina kvinnliga "grannar". Natten fylls av de slurpande lätena från knullande, sugande och slickande. På sina håll uppstår spontana slagsmål, när två män gör anspråk på samma kvinna. Så mitt i all köttslig njutning hörs även en del stridslarm.

Det formligen rinner svett från Ogar ner på Aiunu och hans kuk pumpar som en pistong mellan hennes fylliga blygdläppar. Aiunu snyftar och kvider lite, men njutningen har börjat krypa tillbaka. Hon lägger sina små händer på hans breda bringa och han ökar takten. Stöter ryckigare och hårdare och begraver sig med ett sista vrål så djupt det går. Sprutar ut stråle efter stråle av potent sperma rakt upp i hennes fertila livmoder. Prästinnorna skriker de också, nästan lika extasiska som Ogar. Aiunu kan känna kuken pulsera inuti henne, sedan kollapsar Ogar ovanpå henne med kuken fortfarande djupt begravd. Han pustar ut. Den fortfarande hårda kuken bultar och efterskälver i henne och små satser av sperma pumpas ut regelbundet i takt med Ogars hjärtslag. Sakta börjar han röra sig igen, höfterna höjas och sänkas och kuken plöja sin väg i hennes ömma fitta för att påbörja akt två…