Lurad och bedragen del 7

Väl hemma gömmer jag undan mitt inköp på vinden, för att inte Maria skall hitta det. Dagarna i veckan förflyter som övriga veckor. På arbetet har jag svårt att koncentrera mig på mina arbetsuppgifter. Det pirrar i underlivet varje gång jag tänker på känslan av att ha latexkläderna på mig. Jag besöker X-clubs sida oftare och oftare och tittar på bilderna i galleriet. Varje gång jag kikar på bilderna med Maria så hugger det i magen, när jag ser hennes åtrå och lust i hennes ögon, och hur hon njuter av den förnedring hon utses för. Jag surfar även in på de övriga länkarna som finns på sidan. Elaine kommer ofta in och frågar hur läget är, jag svarar flyktigt att läget är under kontroll. Hon betraktar mig grundligt varje gång och jag känner ett missmod, samtidigt som ett sug infinner sig. Under fredagen kommer jag fram till ett beslut, jag måste prata med Maria, även om det innebär att magen kommer att knyta sig. Elaine kommer in på kontoret, lutar sig emot väggen och frågar om allt är väl? Jag ser hur hennes stora byst, spänner under blusen och hur musklerna i hennes välsvarvade vader spelar där hon står. Hon är riktigt sexig tänker jag, och blir förbannad över min reaktion. Men hon har en väldig utstrålning. Fan! Att hon skall var min chef, tänker jag. -Javisst, svarar jag. -Vad skall du göra i helgen då, frågar hon plötsligt, och hennes blå ögon tränger sig in i min själ känns det som. -Äähh, vet inte riktigt, bara ta det lugnt svarar jag. -Vad skall du själv göra, frågar jag artigt tillbaka. -Det blir nog lugnt ikväll, men i morgon blir det party, svarar hon, och jag ser hur det blixtrar till i hennes ögon. -Ha en bra helg, säger hon och lämnar mitt kontor. -Detsamma ropar jag tillbaks, men då är hon redan långt bort i korridoren. Väl hemma lagar jag till en god middag och inväntar Maria nervöst. Hon kommer hem och tar en snabbdusch och byter om till något mer avslappnat, jag råkar se hennes rumpa då hon kommer ur duschen och jag kan tydligt se märkena efter Madame Evils piskande, det hugger till i magen. Jag har ordentligt tänkt igenom hur jag skall ta upp saken med Maria. Vi sätter oss ned och börjar äta under tystnad. Tiden går och jag väntar på det rätta tillfället att ta upp saken. Plötsligt tar Maria till orda. -Jag tänkte träffa Rebecca i morgon och förmodligen stannar jag över hos henne, säger Maria och fortsätter äta. Det värker i magen, eftersom jag vet att hon skall vara med i månadens tävling på X-club, vad den nu kan innebära. Jag tittar på Maria som fortfarande tittar ner i maten. -Jasså, vad tråkigt, jag som hade tänkt vi kunde hitta på något du och jag, säger jag, och tittar på henne. -Jo men du förstår, hon behöver mig nu, fortsätter Maria. -Jaha, men jag då, säger jag och känner hur det börjar gröta sig i halsen. -Jag måste få fråga dig en sak Maria, säger jag. Jag ser hur hon stelnar till lite, och hur hon oroligt snurrar på vinglaset. -Älskar du mig fortfarande, frågar jag och tittar stint på henne. För första gången tittar hon upp och jag kan se lite värme i hennes ögon. -Varför frågar du det, Peter, det är väl klart jag gör, svarar hon och smuttar på vinet. -Är det så klart frågar jag, vi har inte haft sex med varandra på hur länge som helst. Du är borta varenda helg, vill aldrig göra något med mig, du håller på och SMS:ar i tid och otid, det klart jag undrar. -För ett antal månader sedan föreslog du mig att vi skulle hitta på något i vår relation, om du minns. Gå på någon klubb, eller t.o.m. ha någon annan med i sovrummet. Och jag blev upprörd. Sedan dess har vi inte pratat om detta, och det gör att jag tvivlar på dig, Maria. -Har du träffat någon annan, kommer det ur min mun. Maria andas tungt och tittar på mig med sorgsna ögon. Jag ser hur hon väger orden på guldvåg. Hjärtat bultar i kroppen. Efter en lång paus tar hon till orda. -Jag känner mig väldigt vilsen Peter, du måste ge mig tid, för att sortera ut vad jag vill och inte vill säger hon. -Jag behöver nog ett halvår för att komma underfund med vad jag vill, kan du ge mig det, frågar hon och lägger huvudet på sned. Jag känner hur släggan träffar min mage, med förödande kraft. Maria vet inte om att jag har läst hennes brev som rektorn överlämnade. Hon vet inte att jag vet alltihop. Jag inser nu att jag för alltid kommer att förlora henne. Hon överväger alltså att gå med på rektorns förslag. Han kommer att ta min Maria och ”fostra” henne till att bli en hora, slyna, ett objekt som kan lånas ut till vem som helst och som lyder minsta vink från honom. Jag känner ilskan koka inom mig, jag känner mig så maktlös, men samtidigt känner jag den pirrande känslan igen, jag kommer på mig själv att jag njuter av att bli förnedrad och av känslan hur rektorn tar över Maria mer och mer, utan att jag kan påverka det. Jag reser mig upp på darrande ben och lämnar köket, Maria sitter kvar, jag går ut på balkongen och jag känner hur den kalla luften sticker i lungorna. Efter att ha samlat tankarna återvänder jag in i lägenheten, och ser att Maria sitter i köket och smuttar på sitt vin. -Det är nog lika bra jag bor någon annanstans ett tag, säger Maria. -Jag kan nog få bo hos Rebecca, säger hon och reser sig upp, och lämnar köket. Hela min värld rasar ihop, jag känner hur mina ben viker sig, jag får inte fram ett ljud. Maria knappar på sin telefon och det dröjer inte fem minuter förrän hon får ett svar. Hon går in i sovrummet och börjar packa en liten väska, med det nödvändigaste som hon behöver. -Jag får bo hos Rebecca, ropar hon inifrån sovrummet. Jag sitter i soffan med tårar i ögonen och tittar hålögt i golvet. Så det skulle sluta så här tänker jag. Min Maria lämnar mig för att bli tränad till att tillfredsställa andra. Jag fattar ingenting, vi som hade det så bra tillsammans. Jag avbryts i mina tankar av att Maria kommer in i vardagsrummet, hon ställer sig mitt på golvet och tittar på mig med sorgsna ögon. -Va inte ledsen Peter, det kommer att ordna sig, ge mig lite tid bara, säger hon, och börjar gå mot mig. Jag reser mig upp för att gå henne till mötes, jag omfamnar henne hårt och känner den underbara kroppen mot min, och hennes ljuvliga doft letar sig in i mina näsborrar. För första gången på länge så trycker sig Maria mot mig ordentligt, och jag känner hennes värme genom kläderna. Hon smeker mig över håret, och tar mitt huvud mellan sina händer. Tittar mig djupt i ögonen, och säger tårögt. -Jag måste göra den här resan, Peter. Det känns viktigt för mig att komma till klarhet med vad jag står. -Vad som än händer, så skall du veta att du är den finaste människa jag vet och att jag älskar dig av hela mitt hjärta. -Jag är inte värd dig, Peter fortsätter hon och kysser mig hårt på munnen. Hon lösgör sig från mitt grepp och börjar gå mot dörren. -Var rädd om dig Maria, säger jag och jag noterar att hon rycker till vid mitt påstående. Jag känner hur allt rasar, och hur tårarna börjar komma. Jag hör henne säga innan hon går ut genom dörren. -Jag kommer förbi i morgon vid 11-tiden och hämtar resten, jag vore tacksam om du inte är hemma då. Dörren slår igen och tystnaden är total, jag är ensam. Fortsättning följer……