För att försörja mig under min studietid importerade jag under en tid skor för att sedan sälja dem privat. Jag började men herrskor för att tillfredsställa ett eget intresse, men gick sedan mer och mer över till den kvinnliga marknaden där mer pengar fanns att tjäna. De flesta skor skickade jag i paket, men då och då fick jag frågan om att mötas upp, främst för att prova men också för att undkomma fraktkostnaden.
Sensommaren hade börjat sprida större mängder regn runt sig och stövlar verkade vara på många kvinnors önskelista. Man måste ju älska att vi lever i ett land med en stark valuta där skopriser generellt sett är höga.
Det var måndag och eftermiddagsföreläsningen i mikroekonomi hade rört sig in på sin sista timme. Som vanligt satt jag med datorn framför mig, mest i studiesyfte,men också för att genomlida de ibland otroligt tråkiga föreläsningarna där en stofil till professor mest återupprepade vad som redan står i våra läroböcker. Det dyker upp en mailnotifikation på min skräm och en Klara visar sig vara intresserad av ett par Hunterstövlar, så intresserad att hon vill mötas redan samma kväll. Egentligen brukar jag vilja mötas upp ute för att göra affär, me nav lite lathet och ovilja att gå ut i höstrusket bestämmer vi att Klara ska komma hem till mig vid 18.30. Jag hinner gå till gymmet och hon kan då gå direkt från sitt jobb.
Jag skyndar mig från föreläsningen, kilar in på mitt lokala gym och springer några kilometer på löpbandet. Hatar egentligen tanken på att springa inomhus när man bor i en vacker stad, men vad ska man göra i det regniga höstvädret?Jag kommer till lägenheten strax efter sex, och tittar mig nöjt runt ? glad att jag hade städat under helgen. Jag kastar av mig träningskläderna och hoppar ini duschen, när jag precis sköljt ur det sista schampot och mest står och njuter av de varma strålarna hör jag hur det ringer på min dörr. Fan, klockan kan ju inte vara mer än tio över sex. Jag kastar en handduk runt mig och tassar lätt till dörren för att kunna titta ut genom dörrögat. Jag ser en medellång blondin stå och fixa med sitt hår, hon är söt, aj till och med mycket söt. Jag tassar tillbaka och ropar in mot rummet för att hon inte ska förstå att jag iakttagit henne:
-Ge mig en minut, jag kommer!
På min herrbetjänt hänger en vit t-shirt och ett par korta blå shorts som jag hade under frukosten. Jag tar på mig dem och behåller handduken i min hand för att Klara ska förstå att jag kom direkt ur duschen och inte tro att jag vanligtvis går klädd så här. Även om det är exakt vad jag brukar ha på mig närjag är hemma själv.
Jag öppnar dörren och säger, "Klara?", med en frågande min. Blondinen nickar,skrattar till och ber om ursäkt at hon är så tidig när hon ser min handduk och blöta hår. Välkomnar henne in i min hall, går bort mot mitt badrum, torkar urhåret en sista gång innan jag kastar in handduken på golvet. Jag rodnar - var det situationen som gjorde det? Nej, kan inte enbart vara det. Klaras flirtiga men fortfarande oskuldsfulla leende hade påverkat mig. Hon hade bett om ursäkt för sin tidiga ankomst, men jag anade att hon verkligen inte menade den ursäkten.
Jag vänder mig tillbaka mot Klara, hon står och tittar in i min lägenhet och berömmer den:
-Vad fint du har det, inte många killar jag känner bryr sig så mycket om deras lägenheter.
-Då känner du fel killar, säger jag och försöker besvara hennes leende.
Jag tar ut stövlarna ur paketet, storlek 36. Jag ställer dem framför henne och ber henne pröva, dumt att göra affär utan att veta om de passar. Men jag berättar inte att jag har fler storlekar liggande på mitt vindsförråd. Klara sparkar av sig sina sommarskor vilka både är blöta och alldeles för kalla för höstvädret.Hon glider ned med sin fot i högra stöveln, ler stort igen, och säger att de passar perfekt. Detta leende alltså, det gör mig blyg, generad och inte alls mig själv.
Innanjag vet ordet av har hon letat fram pengar, jämna sådana, tagit på sig sina skor och väntar på att jag ska packa ihop stövlarna i kartongen. Jag tar uppkartongen och räcker över den samtidigt som jag får pengarna. Jag känner en lätt beröring när hon lägger pengarna i min hand, det känns bra, nytt, härligt.
Men utan att jag vet ordet av har hon öppnat min dörr, tackat för affären och försvunnit ned för trapporna. Jag låser dörren, klappar igen min garderob och svär för mig själv. Tänk om stövlarna inte passat, då hade jag fått lite mer tid med henne, tid att visa den riktiga Erik.
Jagplockar upp mina träningskläder från golvet, skrapar undan vatten från duschen och sätter på en tjockare tröja. Precis när jag öppnar mitt kylskåp hör jag sms-signalen från min telefon. Jag letar fram den ur min väska och läser:
-"Hej Erik, detta verkar kanske konstigt,
jag hittade numret via din adress på Eniro.
Jag ville bara tacka för en snabb affär och
be om ursäkt att jag var så tidigt och
störde dig i ditt duschande. :) "
Jag svarar:
-"Tack själv :) Det var absolut ingen fara.
Men du får ursäkta mitt klädval, blir så
när man kommer direkt ur duschen. :)"
-"Det såg ju jättemysigt ut, jag gillar
att gå runt i myskläder hemma också.
Hade jag fått bestämma så hade
det gått bra med bara handduk. ;)"
Oj, flirtar hon, vad ska jag svara? Börjar nervöst skriva:
-"Synd att du inte kom några
minuter tidigare, då hade
jag garanterat öppnat
i bara handuk. ;)"
-"Om jag kommer tillbaka
om en kvart. Lovar du att
bara ha handduk då? ;)"
-"Jag lovar :) Du är välkommen!"
Vill ni läsa om när Klara kom tillbaka?
Comments