Snöstormen överraskade oss helt och var betydligt värre än vi först trodde. Ovädret skulle dra in först framåt kvällen, men när vi nått toppen på fjället och trodde att vi hade några timmar på oss att nå dalen singlade de första snöflingorna ner och sedan kom vinden, snabbt tilltagande minut för minut tills det var full storm.
Jag förbannade mig själv för att vi tagit risken och fört upp den där gruppen oerfarna skidåkare på toppen trots att vi visste att det var oväder på gång, man ska aldrig chansa, även om det verkade som vi hade bra marginal. Med någon kilometer kvar till trädgränsen var konturerna av snön nästa omöjliga att se, sikten begränsad till några meter, och just där och då såg det ganska kritiskt ut. Jag var orolig på allvar eftersom vi hade med oss skidåkare som visserligen var duktiga, men inte alls vana vid den här typen av extrema förhållanden.
Då hände det som inte fick hända. Min kompanjon Anders hade tagit täten och jag låg sist. Kvinnan som åkte precis framför mig fick ett slag och tappade plötsligt kontrollen när skidan träffade något, kanske en dold sten eller också var det bara en snöansamling. Snön virvlade om henne i fallet och jag var ytterst nära att åka in i henne. Jag skrek efter gruppen, men förgäves, de var redan alldeles för långt framför oss. Kvinnan såg panikslagen ut, men verkade okej i övrigt, lite ont i knät men kunde åka vidare. Ena skidan fick vi leta lite efter men vi hade tur i oturen som hittade den hel och användbar.
Sinkade med några dyrbara minuter kunde vi fortsätta, men i lite lägre fart eftersom kvinnans knä börjat ömma rejält. Resten av gruppen såg vi inte längre något spår av, jag visste inte heller om de väntade på oss längre fram eller om de ens upptäckt att vi saknades. Vi var för långt från mobiltäckning och komradion bara sprakade. Någon räddningsaktion kunde vi inte vänta oss i det här vädret som snabbt blev allt värre, risken var stor att det snart skulle vara full orkan.
Paniken närmade sig även om jag försökte hålla lugnet utåt för kvinnans skull. Några minuter senare nådde vi de första små fjällbjörkarna och jag förstod att trädgränsen var nära. Det var bra men skulle knappast hjälpa oss om vi inte lyckades ta oss ytterligare några kilometer ner där skogen blev tätare. När kvinnan ropade åt mig och saktade ner såg jag i hennes skräckslagna min att det inte skulle gå. Tårar trängde fram ur ögonen och blandades med snön som piskade mot våra ansikten, hon nästan grät fram att knät inte klarade mer. ”Du måste sa jag” och spände ögonen i henne. ”Det är för långt” hulkade hon.
Det var uppenbart att vi inte skulle kunna ta oss så mycket längre ner på det här sättet, ingen hjälp fanns heller att få. Jag sa åt kvinnan att det kanske skulle funka att skråa med stöd av det friska vänsterbenet istället för att åka rakt ner och tvingas svänga, och tänkte att vår bästa chans var att ta oss till en liten jaktstuga som jag visste låg någon dryg kilometer bort västerut strax nedanför trädgränsen. Jag var inte helt säker på att hitta dit eftersom man nu knappt såg handen framför sig, men det var nog vår bästa chans. In i stugan skulle vi nog kunna ta oss även om det var tomt och låst, i värsta fall genom att slå en ett fönster. Nöden har ingen lag.
Precis när även jag var nära att ge upp, och kvinnan hade fallit ihop av utmattning två gånger, tyckte jag mig se en stor mörk skugga några meter bort. Det var jaktstugan! Jag fick stötta kvinnan de sista metrarna medan adrenalinet pumpade och vi tog oss fram till stugdörren med ren viljestyrka. Till vår stora lycka hittade vi nyckeln under den översnöade dörrmattan och kunde ta oss in utan att behöva slå sönder något. Vi drog igen dörren och föll ihop på golvet halvsittande mot varsin vägg i storstugan. Förutom ett litet sovrum med våningssäng längs ena gaveln bestod stugan bara av ett enda rum med litet kök längs ena väggen, stor murad öppen spis och skorstensstock inbyggd mot sovrumsväggen och en stor soffa i vinkel mot de andra två väggarna samt ett litet soffbord framför soffan.
Jag lyckades få kontakt med Anders och berättade att vi var i säkerhet. Övriga gruppen hade nått byn i dalen och han hade redan kontaktat fjällräddningen, men blåste snabbt av letandet som inte hunnit påbörjas. Vår räddning fick vänta tills det fortsatt tilltagande ovädret hade lagt sig, nu svävade vi inte längre i livsfara.
Jag reste mig och hämtade ett glas vatten i den stora tanken på diskbänken, vände mig sedan mot kvinnan. ”Vad heter du?” frågade jag och sträckte fram glaset. Hon satt kvar mot väggen lutad mot soffan och såg fortfarande omtöcknad ut men verkade okej bortsett från knät. ”Anna” viskade hon fram. ”Jag heter Anna”. Hon drack några klunkar av vattnet och såg på mig med ett litet leende för första gången. ”Tack…du har räddat livet på mig. Jag trodde att vi skulle dö där ute”. Jag log tillbaka som svar. Kanske det tänkte jag, men jag riskerade också ditt liv genom att släpa upp er på berget trots att det var oväder på gång.
Jag gissade att Anna var i femtioårsåldern, nästan dubbelt så gammal som jag, men vältränad och i tillsynes god form efter ett förmodligen aktivt liv. Annars hade hon aldrig klarat den timslånga strapatsen till stugan. Skidhjälmen hade hon tagit av sig, och det blonda långa håret som stack fram under balaklavan hade blivit stripigt av snön och vätan. Ansiktet var vackert på ett klassiskt sätt med rena drag och klädsamma rynkor på rätt ställen. En stor byst putade fram under den rödvita skidoverallen.
Stugan saknade rinnande vatten och el, därmed också annan värmekälla än brasan, men det måste varit någon uppe stugan de senaste dagarna eftersom det fortfarande var hyfsat varmt, i alla fall betydlig varmare än ute. Det hade börjat skymma redan när vi närmade oss stugan och nu hade mörkret snabbt smugit sig på. Vi såg snart ingenting och jag fick bråttom att tända några ljus för att sedan ge mig i kast med brasan. Hela väggen bredvid den öppna spisen var full av björkved så elda skulle vi kunna göra i flera dagar. ”Vi blir nog kvar här över natten” sade jag medan jag blåste liv i elden. ”Jag ska se om det finns något att äta här.”
”Ja” sade Anna med tunn röst. ”Men vi ska väl vara tacksamma att vi hittade skydd mot stormen, en natt härdar vi nog ut, även utan mat i värsta fall”. Elden tog fart och jag hjälpte Anna av med pjäxorna och upp i soffan, lite bekvämare så. Anna lade upp benet på bordet och sade att knät ändå kändes bättre, det gick att stödja på. Jag gick husesyn och hittade både konserver, knäckebröd, några öl och en stor flaska whiskey, dessutom ett par tofflor, några raggsockor, täcken, kuddar, extra jackor och lite annat som vi kunde ha användning av. Någon toalett fanns förstås inte och jag var osäker på om det ens fanns något utedass eller annat avträde, vågade inte säga det till Anna utan hoppades att vi inte skulle bli nödiga helt enkelt. Kanske fanns en hink någonstans i värsta fall.
Det blev snabbt varmt i den lilla stugan, elden sprakade gott och vi fick kränga av oss overallerna som vi lade ut på golvet för torkning. Sedan satt vi där i varsin soffdel i våra svarat underställ med varsin burk kall ravioli, ett glas vatten och ett glas whiskey var. Kontrasten mot kampen i snöstormen som vi upplevde för bara några timmar sedan var enorm. Ute rasade den iskalla stormen fortfarande så att det tjöt och ven i knutarna, men inne var det varmt och mysigt. Raviolin smakade underbart som mat gör när man är riktigt hungrig, och whiskeyn värmde gott den också.
Jag hade svårt att inte halka ned med blicken mot Annas stora bröst som fyllde ut det åtsittande understället. Hon var mycket äldre än jag som sagt men väldigt sexig och hade ett självklart sätt som attraherade mig. Jag tänkte att vi satt här helt isolerade i en stuga och började fantisera om vad som skulle kunna hända. Själv var jag singel men Anna berättade att hon var gift och hade vuxna barn, hennes man var med i gruppen som hade klarat sig ner till byn. Dessutom var åldersskillnaden så stor, vi kunde nästan lika gärna varit mamma och son, så jag försökte slå bort tankarna och mitt tilltagande begär som dumheter, men det rörde sig nere i skrevet och kanske avtecknade sig redan en liten bula mot tyget. Jag vågade inte titta ner.
För att fokusera på annat reste jag mig och snodde runt mot köket, frågade på vägen bort om Anna ville ha något mer att äta. Det ville hon inte men gärna lite mer whiskey. Jag hittade ett kexpaket och vände tillbaka med det och whiskeyn när jag kände att ståndet hade lagt sig. När jag hade hällt upp och satt mig ner skålade vi för att vi klarat oss undan stormen. Och vilken tur att den här stugan fanns konstaterade Anna med ett skratt och lade till att hon skulle ordna så att den som ägde stugan ersattes med det vi förbrukat och minst två flaskor whiskey.
Sedan fick hon en allvarlig min och ställde ner sitt glas på bordet, lutade sig fram mot mig och lade sin hand på mitt ena ben som jag hade uppdraget i soffan. ”Tack” sa hon med eftertryck och såg mig allvarligt i ögonen, flyttade upp handen mot min kind, smekte lätt och böjde sig sedan fram med halvöppen mun utan att släppa mig med blicken. Det gick en varm ilning genom min kropp när jag förstod vad hon skulle göra. Den blöta kyssen kom plötsligt men jag besvarade den omgående sittande med händerna i knät oförmögen att samla tankarna eller reagera på annat sätt än just att besvara den, känna Annas tunga mot min och ta emot den. Hon smakade varmt och whiskey, en angenäm kyss.
Jag tänkte att det kanske skulle stanna vid den där kyssen, kanske en naturlig reaktion efter en emotionell urladdning, en nära-döden-upplevelse där sinnena kan spela en spratt och känslor kommer till ytan. Men Anna ville mer och hasade sig närmare, kyssen blev mer intensiv och jag kände hur hennes händer vandrade längs mina lår upp mot skrevet. Hon hade bestämt sig, hittade bulan och förde händerna längs den, kramade om och trevade efter byxlinningen. Jag tänkte på hennes man, det kändes lite märkligt, men samtidigt uppenbart att hon verkligen ville det här.
Vi slutade kyssas och Anna såg in i mina ögon ungefär som om hon inväntade en bekräftelse. Det var en kåt beslöjad blick jag mötte, det kom inga ord ur hennes halvöppna mun, men det behövdes inte. Hon drog fram kuken och böjde sig fram över den, slickade prövande med tungan över det sprängfyllda ollonet som bultade girigt. Jag kände hur läpparna formades till en lätt kyss och sedan en till innan hon lät mig komma in i den varma munnen. Här finns många års erfarenhet av kuksugning tänkte jag och försökte minnas om jag någonsin hade blivit så skönt avsugen. Förmodligen inte. Hon var varm och blöt, förde huvudet upp och ner med vana rörelser, tryckte in mig hela vägen till kukroten och kastade upp huvudet med ett kväljande ljud, sedan tillbaka ner igen, sög in mig i sin varma mun. ”Åh, vad skönt du gör det” kved jag. Hon fortsatte sin behandling och slutade inte förrän jag bad henne en stund senare. Jag ville inte komma i hennes mun på det här sättet så fort, för utlösningen närmade sig snabbare än stormen utanför.
Våra blickar möttes i ett stort leende. ”Oj, oj, oj” viskade jag. ”Du kan verkligen det här”. Hennes leende blev ännu större. ”Något måste man ju vara bra på” sade hon med en axelryckning och kysste mig hastigt med en mun som smakade salt av kön. Jag tog tag i hennes tröja och drog den över huvudet. Hon hjälpte till och förde sedan händerna bakom ryggen för att frigöra sig från behån och släppa ut de stora brösten. Jag flämtade till när hon blottade dem och tryckte dem uppåt, framåt mot mig. Vårtorna fortfarande förvånansvärt uppnosiga pekandes rakt mot mig. Hon var nog inte omedveten om hur män kunde reagera på de brösten och visade upp dem på ett sådant sätt med självförtroende, bjöd in mig att känna och smaka. Jag böjde mig fram och smekte försiktigt över först det ena sedan det andra. Sög in den stora rödbruna vårtgården i munnen och nafsade försiktigt, fortsatte sedan över till det andra bröstet.
”Vilka härliga bröst du har” sade jag innan jag sakta och varsamt tryckte ner Anna på rygg i soffan. ”Haha, vad är det med män och bröst?” log Anna. Jag kröp över henne och gav henne en kyss, smekte över brösten, magen och neråt, gav henne en puss här och där tills jag kom ner till understället som jag lirkade av. Fittan som bit för bit tittade fram var lika vacker och välskött som Anna i övrigt, välansad med en smal sträng av kort ljust hår ovanför den svullna glansiga springan.
Jag hade svårt att behärska mig och dök ner mellan hennes ben ivrig som en tonåring. Smakade på henne och borrade in näsa och mun i skötet. ”Åh vad skönt” mumlade Anna knappt hörbart borta i soffhörnan med ena handen över pannan. Jag slickade den lena huden runt fittan in mot springan, sög in de hala blygdläpparna i munnen och hittade hennes svullna klitta som jag stannade vid tills hon började stöna och skruva på underlivet. Hon tryckte sig uppåt mot mig, flämtade och stönade om vartannat.
Brasan sprakade och spred ett varmt och behagligt rödaktigt ljus i stugan, färgade Annas kropp i orangebruna toner. Ute tjöt stormen och piskade mot de spröjsade fönstren. Det var ett kompakt mörker därute, någon hade kunnat stå och glo på oss genom rutorna utan att vi hade märkt någonting, men det var förstås en omöjlighet i det väder som rådde. Men tanken kittlade.
Anna greppade om mitt huvud, tryckte mig mot underlivet och gnydde högt, bad mig sedan att tränga in i henne. Jag reste mig på knä i soffan framför henne, drog av tröja och t-shirt, och greppade om kuken, njöt av att hon såg mig runka den. Försiktigt flyttade jag upp hennes ben med det onda knät över soffryggen, särade på henne ordentligt och lyfte upp underlivet mot mig med händerna under rumpan. Jag lät ollonet nosa i hennes inbjudande vidöppna sköte, de stora köttiga blygdläpparna hängde ut och blänkte av safterna, visade vägen. Inga händer behövdes för att styra in kuken som lätt gled när jag måttade och tryckte till.
”Åh, herregud vilken härlig fitta” stönade jag mellan sammanbitna tänder och började pumpa. Vi flämtade ikapp mellan stötarna, Anna förde ner handen och masserade klitoris medan jag förde kuken in och ut. Vi knullade skönt och länge på det sättet tills jag kände ilningarna komma. Anna märkte att jag var på väg, viskade att jag skulle komma i henne. ”Pumpa mig full med sperman” väste hon. Jag tryckte in kuken i botten och släppte min säd där längst in i hennes varma sköna grotta med ett gurglande ljud. Sats efter sats pumpade ur kuken med kraftiga ryckningar.
Jag föll ihop över henne, kysste henne hungrigt och drog mig sedan neråt för att slicka henne vidare mot orgasmen. Hon protesterade inte utan ville ha mer. Jag nådde det lätt behårade venusberget och andades tungt över henne, gick rakt mot den stora svullna klittan som pekade upp mot mig och sög in den i munnen. Anna stönade fram ett ”Jaaa, slicka mig”.
Det luktade kön och sperma när de första dropparna från min utlösning trängde fram. Jag förde ner tungan i springan och slickade henne ren, kände smaken av min egen sperma vilket hetsade mig enormt, växlade sedan mellan klittan och den hela tiden framträngande sperman och kände snart hur kuken började bulta igen. Jag fortsatte slicka tills jag hörde att Annas andhämtning blev häftigare, hon började vrida sig, greppade i mitt hår med ena handen, tryckte mig mot sig. Sedan skrek hon ut sin orgasm, högt och ljudligt, och jag tänkte att det inte fanns något mer passande ställe att ha högljudd sex än här i den ensliga isolerade jaktstugan.
Jag lät henne pusta ut och gick sedan bort och satte mig bredvid henne, böjde mig över och mötte henne i en kyss. Hon smekte mig över kinden utan att säga något, men jag såg i hennes ögon att hon var på ett bra ställe, inte ångrade något och kanske kände sig mer levande än på länge. Kuken stod nu som ett spett igen vilket Anna noterade. Hon greppade den och fingrade försiktigt. ”Ojojojdå…” sa hon retsamt och runkade några tag.
Comments