Innan hösten kommer

Hennes kropp beskriver en perfekt båge genom den kristallklara morgonluften. En första antydan av hösten som närmare sig anas i som en skärpa i den vindstilla gryningen. Så skär hon genom vattenytan. Krusar den stilla skogstjärnen samtidigt som de första strålarna av sol tränger fram genom de daggtyngda granarna som omsluter oss och stänger oss inne i vårt lilla paradis. Det mörka vattnet slukar henne. Kallt och rent sköljer det bort en natt av älskog, dofterna och smakerna av oss två tillsammans ryms nu bara i minnet, tillsammans med ljuden av njutning och kärlek. Starka simtag betvingar det sugande, svarta vattnet och för henne in till stranden där hon, likt fablernas kärleksgudinna, reser sig ur tjärnens famntag och blottar sina behag för mina längtande ögon. Vattnet pärlar sig på hennes nakna hud och den stigande morgonsolen tänder en brinnande stjärna i var droppe medan hon långsamt kommer mot mig. Omsluten av tusen små eldar skänker hon bränsle åt den enda åtråns eld som flammar inom mig. Hon ler, huden knottrar sig i den skarpa luften som ännu ej blivit varse den hetta som alla våra eldar sprider. Hennes bröstvårtor är styva, min blick fastnar vid en brinnande vattendroppe i den mörka busken mellan hennes ben. Hon kommer närmare nu och min nakna kropp möter hennes. Vi delar på våra frusna eldar, vi delar på vattnet och den stigande solen, vi delar våra kroppar med varandra en sista gång innan hösten kommer.