Firmafesten

Det gick dagar, det gick en vecka, det gick flera veckor, och det gick till och med två månader. Han ignorerade henne, pratade inte mer med henne än vad som krävdes för att de båda skulle kunna sköta sitt jobb. När de åt lunch samma tid valde han tidningen framför henne, och när hon försökte prata med honom var det som att prata med en vägg. Med inte ett ord, inte en blick, hade han nämnt deras natt. Första veckan av ignorans höll hon på att bryta ihop. Hade hon varit dålig? Tråkig? För svampig? För ful? För ung trots allt?
Efter några veckor blev hon arg, det bubblade inom Johanna av ilska. Vem fan var han att ignorera henne? Hon var alldeles för snygg för honom, hon visste att hon var en stjärna i sängen, och hon visste att han kände likadant.
Han var ett jävla pucko helt enkelt.
Dessa tankar virvlade runt och övertygade henne på jobbet, men på kvällarna vred hon sig ilsket i sängen och skämdes. För sitt beteende, att hon gett sig, att han inte fortsatte kontakten med henne. Hon kände sig hemsk.

På jobbet överträffade hon alla, hon var otroligt effektiv, snabb och hade koll på allt. Hon la ner dubbelt så lång tid på sitt utseende för att visa att hon inte alls brydde sig om honom (vilket hon givetvis gjorde) och talade med andra om sina vilda utekvällar med Simon för att visa att hon glömt honom (vilket hon såklart inte gjort, och någon Simon existerade inte heller). Kort och gott, Johanna hade blivit ett vrak hemma, och en supersprudlande falsk person på jobbet. Hennes chef älskade henne, sa att hon utvecklats. Till vad? Frågade hon sig själv. Sanningen var att hon inte riktigt mindes vem hon var innan hon hade sex med Nicke.

Det var när hon pillade i sig lunchen och fick frågan om hon skulle komma senare på kvällen som hon insåg vilken kväll det var. Det var butikschefen Liselotte som frågade henne om hon skulle komma på firmafesten inne i stan.
- Jag är inte arton Lottis. svarade Johanna med ett skevt leende, med färska minnen om vad som hänt senaste gången hon hävdat just detta.
- Inga problem gumman, du är vår bästa anställda, och det är jag som hyrt stället. Kom dit, så ska jag supa dig under bordet. Liselott flinade. Hon var bara 24 år gammal, och egentligen ganska ung för sin ställning. Å andra sidan så var det hennes familj som startat kedjan, så positionen var väl på så sätt logisk.
- Njaa, jag vet inte.
- Du kommer. Du lämnar mig inte ensam med grabbarna och Karin.
Karin var på ett ungefär universums mest ointressanta person, med världens tråkigaste liv.
- Okejdå. Men bara för din skull.
- Bra! Liselotte flinade sitt allra största leende, Då ses vi kväll! Hon skrapade av sin tallrik och svepte ut ur rummet. Johanna suckade, slängde resten av maten och ställde tallriken i diskmaskinen. Påväg ut krockade hon nästan med Nicke. Hon steg åt vänster samtidigt som han steg åt vänster för att komma runt henne, och sedan steg de båda åt höger. Han rykte tag i hennes överarmar och lyfte lätt runt henne.
- Sådär stumpan, du kan inte stå i vägen hela tiden. han gav henne en blick och fortsatte in i köket. Johanna gick stum ut tillbaka ut i butiken, och började maniskt packa upp lådorna hon hållt på med innan lunchen. Jävlajävla idiot, tänkte hon. Jävlajävla äckliga idiot, måste han sabba allting? Hans ord hade fått henne att rasa ihop fullständigt något hon tidigare inte tillåtit sig göra på jobbet. Just när hon höll på att börja lipa kom Liselotte.
- Gumman hur mår du? Är du trött? Eller har det hänt nått? Hennes panna rynkades av oro. Fina Liselotte, om du bara visste. tänkte Johanna.
- Jag är nog lite trött bara.
- Gå hem och sov några timmar då, så ses vi ikväll. Det är ändå lugnt idag. Johanna gav henne en kram och gick för att hämta sina saker. Väl inne i personalrummet undvek hon att höras eller se in i köket, smög in och tog sin väska i omklädningsrummet och smet ut.

Hon vaknade igen vid fyra tiden. Efter jobbet hade hon cyklat direkt hem och somnat på soffan. Hon visste vad hon måste göra, hon måste göra sitt utseende ännu mer fantastiskt än någonsin förut.
Och hon lyckades. När hon två timmar senare steg ur huset var varenda centimeter av hennes kropp plockad eller rakad på hår, insmord i lotion och väldoftande av väl avvägd parfym. Iklädd en enkel svart klänning och med det bruna lockarna utslagna. Hon såg sig själv i spegeln och insåg: fan, om han dissar mig nu så beror det i alla fall inte på mitt utseende. Nöjd gick hon mot bussen.

När hon kom fram hade de allra flesta tagit plats vid det framdukade middagsbordet, hon slog sig ner bredvid Lotten, på det bord som var avsatt för just deras butik. Mittemot dem satt Nicke, Jens och Fidde, och bredvid på Lottens andra sida satt Karin.
Middagen flöt på, Johanna stärkt av självförtroende från sitt utseende för kvällen, konverserade lätt och njöt av maten och vinet. När tallriken efter desserten var borttagen gick de alla ut till nattklubben vägg i vägg. Lotten bjöd på öl precis som hon lovat, och ett par timmar senare dansade de två tillsammans vilt och galet till genomkassa dänger a la Kärleken är evig. Men Johanna började bli uttråkad, och hon funderade på att ringa sin så hon kunde bli hämtad. Först toaletten, tänkte hon. Hon gick bortåt, och precis när hon skulle öppna dörren till damernas ryckte starka händer tag i hennes underarmar bakifrån, händer som hon kände igen.
- Måste du vara så satans snygg? Nicke morrade nästan i hennes högeröra, och hon flinade. Kanske borde hon slått till honom för hans tidigare ignorans, men hon kunde inte motstå honom.
- Har försökt undvika dig i flera månader din lilla slyna, men snart kan jag inte låta bli. Han tryckte sin underkropp mot hennes ryggslut och lät henne förstå vad han menade. Han snurrade runt henne mot motsatta väggen och tryckte hårt in sin tunga i hennes mun, lyfte upp henne mot väggen så hon dinglade från hans armar. Hon lutade huvudet tillbaka och övervägde att förhindra vad som skedde, men insåg att hans ljuvliga läppar som nu låg på hennes hals inte gick att motstå, och att vränga sig ur hans grepp skulle vara ganska svårt. Han släppte ner henne så hon stod själv mot golvet och greppade hennes tunna handleder i en av hans stora. Han lät högerhanden löpa nerför hennes klänning och sakta innanför hennes kjol. Hon försökte väja sig, men han satte stopp för hennes framfart med vänsterbenet och fortsatte obehindrat högerhandes färd uppåt. Hans uppskattande stön av förvåning när han inte hittade någon trosa som hindrade honom gladde henne, och hon tackade sig själv för att hon även rakat sig där. Snabbt lät han fingrarna glida över hennes blygdläppar, lätt smekande, innan han började smeka hennes klitoris och återigen kyssa henne hungrigt. Ett ljud avbröt dem, eller avbröt i alla fall Johanna. Det var ljudet av steg. Hon försökte återigen värja sig, men han höll henne stadigt och tog inte ens det finger som nu letat sig in i henne. Ljudet av steg kom från Fidde, och han gick rakt mot dem.
- Jaså du Nicke, du kunde inte hålla dig.
- Nix, mumlade Nicke med tungan halft i hennes mun.
- Vi kom ju faktiskt överens om att du fått ditt och att det borde vara min tur.
Nicke avbröt sina kyssar, men inte sina smekningar, tänkte tankfullt innan han sa.
- Kom.
Han föste Johanna framför sig, öppnade en dörr till vad som såg ut som ett förråd eller städskåp och knuffade henne inåt.
- Nu så, nu ser ingen oss. Han började återigen kyssa henne, och försökte få av sig byxorna med ena handen samtidigt som han höll fast hennes händer med den andra. Fidde som fattade galoppen smekte hennes rumpa bakifrån, smekte sig upp mot dragkedjan och drog den neråt. Johanna som hittills stått tyst började protestera.
- Hysch, Johanna, hysch. Vi vet båda två att du gillar det, och jag och Fidde vet båda två att vi tänker göra det. Hysch nu, så ingen hör dig.
Johanna tog in hans ord och insåg att han hade rätt. Hon rös till när Fiddes händer letade sig in under hennes klänning som nu visserligen var öppen men fortfarande på. Dom fann hennes bröst och han lutade sig fram och viskade i hennes öra.
- Jag har tänkt på just detta så många gånger.
Johanna stönade tyst när han böjde henne framåt..