Efter festen

Det blev en period utan sex igen. Surheten och svartsjukan efter att vi träffat min gamla resekamrat visste till en början inga gränser, utan det var snudd att jag fick sova på soffan. Igen. För en gångs skull härsknade jag till och tänkte att om hon skulle vara svartsjuk skulle jag väl ge henne anledning att vara det. Jag skickade iväg ett SMS på vinst och förlust. Nästan med en gång durrade det till i mobilen.

Mitt gamla resesällskap hade samma mobilnummer nu som då, och (som svar på mitt SMS) tyckte hon också att det hade varit kul att träffas efter så många år. Och jag var mej lik, tillade hon. Jag svarade att det lät som en komplimang, eller att jag i alla fall tolkade det som en sån. Och att hon också var sej lik, och att det var menat som en komplimang.

'*Fniss*', fick jag till svar.

Vi messade fram och tillbaka ett tag, ett tag som blev till dagar och veckor, och uppdaterade varandra om våra liv från då till nu. Hon antydde att hennes man var svartsjuk och inte gillade att hon pratade med sina ex. 'Vänta nu', skrev jag och fick svaret 'Jag vet. Men han lyssnar inte på det örat. Ungefär som din fru.' Vi konstaterade att våra liv såg ganska lika ut. Tanken på att kanske resa tillsammans igen började dyka upp, och att definitivt inte berätta för våra respektive att det inte skulle bli en ensamresa.

Fjällvandring. 50litersryggan packad, lättviktstältet fastsurrat, enmanstrangian packad. Foten på tåget. 'Hej då, älskar dej med, puss'. Efter nästa station gick jag till restaurangvagnen och väntade. Efter tio minuter dök hon upp, leende. 

-Nästan som gamla tider. Eller hur?