After work

Det värkte i ryggen när hon lyfte den tionde stora lådan med kläder för dagen. Hon tog upp en fickkniv, tryckte ut bladet och med ett smidigt snitt särade hon på tejpen som höll ihop lådans båda sidor. Johanna jobbade på en klädbutik, på lagret, ett slitsamt och ganska jobbigt arbete. Hennes kropp var nog, för att vara ärlig, ganska dåligt anpassad för jobbet. Hon var sexton år, och ganska späd. Träning intresserade henne inte nämnvärt, och hennes muskler var väl inte så starka som de borde. Hon grimaserade av smärta när hon sträckte på sig från den böjda ställningen hon stått i. Snabbt började hon packa upp och vika jeansen som legat i lådan, la upp dom på en vagn och körde ut i butiken.

När hon placerade ut de nyinkomna plaggen på bordet kände hon, mer än såg, att någon stod bredvid henne. Hon tittade upp och fick syn på Nicke.
- Kommer du med ikväll eller? han syftade på butikens afterwork. Ungefär en gång i veckan gick de ut tillsammans till en krog, eller en pub. Johanna som var minderårig hade aldrig följt med tidigare eftersom hon inte riktigt stod ut med förödmjukelsen att bli nekad inträde.
- Men Nicke, jag är ju alldeles för liten. hon log snett, och menande.
- Lugnt lilltjejen, jag fixar in dig.
- Jag vet inte..
- Vad har du för anledning att inte följa med? hans ögon borrades in i hennes, och hon ryggade nästan tillbaka innan hon fick syn på hans busiga leende.
- Jag har inga pengar med mig, och jag har ingen lust att gå ut med arbetskläderna. Du vet, det är rätt långt hemifrån mig till stan. Johanna bodde utanför staden, på landet, och bussarna gick rätt dåligt hem. Dessutom var hon nyfiken hur mycket han skulle pusha, han hade tidigare velat ha med henne, men gett upp.
- Kom igen tjejen, var inte sån mes. Sluta nu, spring hem, byt kläder så fiskar jag upp dig om en och en halv timme med bilen? Jag kan ta stängningen.
Att han var så intresserad var riktigt charmigt, och eftersom hon aldrig varit med tidigare kunde det vara en rolig grej att göra.
- Okej, jag är övertalad. Bjuder du mig på en öl då eller?
Det där busiga leendet igen.
- Självklart tjejen, säg inget till bara.
Hon log, vände sig om och gick mot lagret igen för att hämta jacka och väskan.

På cykeln hem började hon fundera. Hur smart var det egentligen att dra på krogen med någon som var över tio år äldre? Men hon kunde inte ringa och säga nej nu, han skulle ju tro att hon var helt efterbliven. Eller? Fan, Johanna, du ska alltid sätta dig i skiten. Hon bannade sig själv hela vägen hem men kunde inte låta bli att småle över hans uppenbara entusiasm över att få henne med. Väl hemma kastade hon snabbt in cykeln i garaget, rusade in i huset och kastade sig in i duschen.
Det varma vattnet strilade över hennes trötta kropp, och mer sövde än piggade upp. Det var först när hon höll på att falla ihop och somna i duschen som hon insåg att hon kanske varit där inne.. lite för länge. Hon staplade ut, virade en handduk om kroppen och greppade efter telefonen. Han skulle komma om tjugo minuter.
Med handduken tätt virad om sig gick hon igenom hallen, med orolig blick av att få se killen som hyrde det överblivna rummet i det lilla radhuset. Hon hade ingen lust att tappa handduken framför honom.

Tjugo minuter senare satt hon i bilen, bredvid Nicke. Fortfarande gnagde osäkerheten, den låg någonstans under ytan och pyrde. Men spänningen dämpade den rätt bra.
- Men om du kör kan du ju inte dricka? frågan hasplades ur innan hon hann hejda den.
- Nej, någon måste ju kunna bära dig hem. han vände sig mot henne, och log.
Hon rodnade.

Krogen var stökig, varm, och full av ljud. Hon hade kommit förbi vakten utan problem, hade känt sig stolt när han med en gillande blick nickat in henne efter en inte alltför diskret kik på hennes urringning. Nicke och hon hade mött upp Jens och Fidde, de två andra som arbetade i butiken. Nicke bjöd på öl, massor med öl faktiskt. Var det inbillning eller var han speciellt generös mot henne? Själv drack han inget, skyllde på bilen. Hon reste sig, vinglade lätt på stället, och gick mot toaletten. Hon kände hans hand mot sin rumpa, eller var det ens han? Hon visste inte. Johanna vinglade vidare bort mot toalettdörren.

När hon stod och tvättade händerna bestämde hon sig: nu räckte det, hon måste hem. Klockan var visserligen ett, och rätt sent för henne att drälla in hemma, men kanske skulle hennes ha överseende. Hon kunde inte låta det här gå längre, han var typ 28 eller nått. Bestämt öppnade hon dörren, hennes beslut hade gjort henne något nyktrare, och det var kanske inte sprikrakt, men ändå något rakare, hon gick tillbaka mot bordet.
"Jag drar mig hemåt" sa hon och lutade sig fram för att ge först Fidde, sedan Jens och till sist Nicke en kram.
"Jag kör dig" Nicke reste sig upp.
"Nej, det går bra, fortsätt ni kvällen"
"Inte en chans, jag kör dig" hans röst tålde inga motsägelser.
"Fidde, Jens, ska ni åka med eller ska ni fortsätta kvällen?" Johanna visste att de tre delade på en lägenhet, hon hade hört berättelserna om deras många fester och fyllor.
Jens reste sig upp och följde med, skulle jobba dagen efter, men Fidde mötte upp ett annat gäng, sa hej då, och lämnade dom.

Dom fick fatt i sina jackor i den nästan proppfyllda garderoben och gick ut på parkeringen. Det var kallt. Isande vindar drog i hennes tunna tights och hon kände hur bröstvårtorna styvnade av kölden som trängde igenom hennes tunna jacka. Hon satt bak. Sitta kanske var en överdrift, hon mer halvlåg över hela baksätet, och Jens och Nicke satte sig fram. Deras mumlande röster, den vaggande bilen och radions mjuka skval gjorde att hon somnade nästan med en gång.

Hon rörde sig, uppåt, och neråt i mjuka rörelser, som om hon svävade på små moln. Vart var hon? Hon hade en stor mjuk dunjacka som luktade svagt av herrparfym virad omkring sig. Hon såg upp, och såg att Nicke bar henne. Han såg ner på henne och log.
"Tänkte att det kanske inte skulle vara en höjdare om din morsa såg dig bli inburen hos dig, så jag bär dig till mig istället"
Först blev hon nervös för att han skulle tappa henne, men när hon kände att hans grepp var stark och fast slöt hon åter ögonen.

Han lade henne i en nedsutten soffa, och gick ut ur rummet. Strax kom han tillbaka med en filt, och la den över henne.
"Skönt?" han skrattade.
"Mm, snälla sitt med mig?" han satte sig vid hennes huvudända, lyfte sakta på hennes huvud, och lade det i sitt knä. På tv:n var någon gammal film, Jens slog sig ner i fåtöljen bredvid, drack ett glas vatten.
Han lät handen försiktigt smeka hennes panna och hennes hår, lite förstrött, verkade fullt koncentrerad på filmen. Johanna studerade hans haka underifrån, såg att han inte hade rakat sig på ett par dagar, tyckte det såg bra ut. Ett litet ärr satt precis på hakspetsen. Hon sträckte upp ett finger och kände mjukt på det. Jens gick in i rummet bredvid, troligtvis han sovrum, och stängde dörren tyst.
"När fick du det?" han såg ner på henne.
"Jag var åtta, ramlade in i en bokhylla" hans blick höll sig kvar, borrade sig in i hennes. Sedan böjde han sig ner och kysste henne bestämt. Nästan förvånad lät hon sina läppar glida isär och lät hans tunga glida in i sin mun. Handen som tidigare försiktigt smekt hennes panna, gled nu neråt tillsammans med den andra handen. De var fortfarande iskalla, och när de mötte hennes varma bröst rös hon till. Han gled, så han hamnade under henne på soffan, fortfarande med sin tunga i hennes mun. Han lät ena handen ligga kvar och smeka hennes bröst, och lät den andra glida över hennes mage, ner mot hennes strumpbyxkant. Han stannade upp sin tidiga ganska hetsiga framfart, och gled försiktigt innanför dem och hennes trosor. Hon började vrida sig ur hans grepp. Detta var fel, detta var så himla fel. Han är för gammal för mig. Han höll stadigare om henne, höll henne fast, och hon gav upp för skammen. När hans kalla finger mötte hennes fitta darrade hon till för en kort stund, hans fingrar gled vidare, cirklade, retades. hans finger gled in i henne, och hon gav ifrån sig en liten suck. Han lät ett finger smeka hennes klitta. Men precis innan hon skulle komma gjorde han plötsligt en helomvändning. Han drog ut fingret, drog åt sig handen och flyttade sig ur soffan.
"Du kanske är för liten trots allt?" han flinade retsamt, öppnade dörren bredvid Jens, gick in och stängde efter sig.
Hon stirrade oförstående på dörren, vad hände?
Hur fan skulle hon kunna sova nu?
Hon funderade ett par minuter innan hon reste sig upp.
Den jäveln, tänkte hon och skakade på huvudet.
Jag vet hur man möter en utmaning.