Jag måste erkänna att jag tänker på dig i princip varje dag... Jag funderar vad som skulle hända om vi tog upp kontakten igen? Jag funderar också på vad hur det skulle kännas att inte få prata mer... Fan vad jobbigt det här blev, jag saknar din röst! Telefonen är tyst och stilla... den är inte ens med varje dag längre, det var ju bara du som hade numret.
Lika jobbigt som det var att vara hemma dagarna efter vår senaste träff är det att inte få prata med dig... Läxan är lärd, strula inte på sidan... Men jag kan inte göra det ogjort, jag vill inte det heller, jag var helt på det klara med vad vi höll på med, men vem kunde ana konsekvenserna...
Vi som skulle hålla kontakt till sommaren, tills det var varmt ute, kanske träffas ute. Vi som skulle upptäcka nya kickar tillsammans... Det är lätt att ropa halleluja, men att göra det...
Jag är kluven, vill ha kakan och äta upp den... Jag frågade dig om jag fick skriva till dig, du sa att det var OK, men jag är samtidigt rädd för konsekvenserna... Kan dock fortfarande inte få dig ur tankarna... Du har gjort ett avtryck i mig som alltid verkar finnas kvar.
*kramar* till er alla
Vintern blev längre...
31
0
3 years ago
Comments