Gah. Den fastnar som klister. Eric Amarillo - Om sanningen ska fram.

Soligt, blåsigt och småkallt. Planerna för kvällen blev det inget av så nu vetesjutton vad man ska hitta på. Vill vara social! Inte sitta och glo ensam. Men då det lutar åt det sistnämnda får det nog bli en cykeltur med kameran i högsta hugg för att rädda kvällen. Hade gärna blivit fotad utomhus av någon läcker karl som gillar stora kvinnor...ah, vad är oddsen! Men man kan ju alltid drömma. Har tjatat på master 7-8 gånger nu om att jag vill bli fotad, men inget händer. Han har inte tiden. Och verkar sakna intresset med. Så vi får se. Kanske blir vår sista sommar detta. Jag vill träffa nån som har tiden och intresset. Som inte är fullt upptagen med ett annat liv på sidan om, som bara suger kraft och energi. Visst är jag kanske hans undanflykt från en jobbig vardag, men hans jobbiga, hans ångest och trötthet tar han med sig hem till mig och lämnar tråkiga spår. Samtidigt som han sitter i timtal framför datorn hemma hos mig, svarar mail från andra kvinnor. Önskar han ville ha den lilla tid vi träffas, tillsammans med mig. Men icket. Finns varken ork eller tid till njutning i någon större utsträckning. Känner mig oattraktiv, fet och ful. Som om han knullar mig då och då, bara för att jag inte ska tröttna helt. En slags eftergift för att hålla kvar mig. Vad har han mig till?

Jag längtar efter en passionerad man med intresse och tid. Som inte bara ser mig som nåt man knullar. Ska det vara svårt? Uppenbarligen, om man ser ut som mig. Inte en enda man har nånsin visat intresse för mer än sex, mer än att master anser mig som underbar, fin och snäll men...MEN inte god nog för nåt mer uppenbarligen. Nån sa att jag var den typen av tjej man bara knullar, och aldrig blir tillsammans med. Ibland undrar jag om det kanske ligger nån sanning i det, det verkar inte bättre. Sånt gör en modfälld.

Vikten går sakta nedåt. Men får ibland en hisnande känsla över hur mycket som är kvar innan jag kan se mig i spegeln utan ångest.