Du vet då tankarna snurrar likt ett lyckohjol och du hoppas att piggen inte ska stanna mitt enmelan två nummer. 

Då känslan står och blåser på den imaginära segelbåten. Helvete vad vågorna går och båten guppar iväg. Den seglar rakt mot land. Men upp och ner. Upp och ner. Osäkert vilket land den är på väg emot. För det spelar mindre roll. Bort från djupt vatten. Spelar ingen roll om kanibaler står och väntar på andra sidan oceanen. Men den skjuter i alla fall iväg med en riktig fart. 

Då minnen cyklar runt och försöker skapa mening i meningslöshet. Tro inte på skiten. Slut ögonen o hör på tystnaden. Den finns där någonstans. Lyssna på vanlig jävla fakta och beprövad metod iaf. 

Jag ville inte ge upp. Men det var lika bra. En lång kamp är nu slut. Seriöst. Tänker inte sälja min tid till lägst bud bara för att jag önskat det var annorlunda. Alla hill ha nån som går över eld och vatten för en. Då kan man inte nöja sig me någon som inte bjuder på ett mentalt glas vatten. Ens. 

Någon som har ett plåster att lappa ihop mitt sista sårade försök till försoning? Fred slöts inte med ett gammalt spöke? Men nu vet jag i alla fall. Nu slipper jag fundera.