"Jag håller dig hårt om du släpper mig fri, om du släpper mig fri ska jag hålla dig hårt"

Det var egentligen inte länge sen, inte ens fem år, sen jag tog de första, trevande stegen nedför en snårig och halvt igenväxt stig utan att vara säker på vart den skulle visa sig leda. Med de där raderna av Lasse Winnerbäck formulerade jag ett helt nytt förhållningssätt till hur jag gör relationer.

Jag vill inte bli ägd och jag vill inte äga någon annan. Jag har hellre 10 fåglar i skogen, som då och då sätter sig på min axel, än en ensam i bur. Jag vill bli respekterad och respektera, men aldrig någonsin begränsa. I att älska ligger en önskan om att frigöra.

Så småningom började pusselbitarna passa ihop. Under hösten har känslan växt på mig: Jag är "där" nu. Så mycket som verkligen är bra kommer i min väg, och jag undrar: Får man ha det så här bra? Jag konstaterade senast jag vaknade att min säng uppenbarligen inte bara har trekanter, utan också fyrkanter, där jag låg tätt intill de två kvinnorna som deltagit i saga övning.

Jag är numera tydligen någon som allt fler gärna tar i, utan tång. Och vem är då jag att vara snål? Det är klart det går att göra rum för fler!