Ibland undrar jag vad som styr världen och våra öden...
Först känns allt så himla bra, allt flyter på och livet känns underbart. Sen så pajar det ena efter det andra, ok bara saker, men ändå saker som jag behöver..
Lampan i sovrummet tex, nu har jag ju av en vän fått veta vad som är fel så jag kan åtgärda det. Bilen, helt wierd är den, får titta på den IGEN med brorsan, lagom kul NOT.
Värst är ändå njurbäckeninflammationen = ( Smärtan är stundtals olidlig och då tar jag smärtstillande men samtidigt måste jag ju kunna känna efter om det blir VÄRRE, för då måste jag åka in.. = l
Dummast av allt var nog ändå att sova sked och mysa. För nu vill jag ju ha mer = (

Och varför dyker det upp så många män samtidigt som är trevliga?