Ja så var det då dags att kliva ut i ljuset med sina känslor.
Inte för att jag fegat utan mer för att jag varit osäker. Kan det här som händer nu verkligen vara något? Är det värt att satsa på en kille som är så långt bort? Kan han vara intresserad av mej?
Ja frågorna har varit säkert hundra eller fler. Svaren??? Ja en del svar letar jag efter fortfarande. Men så ska ju livet vara.

Den som får mej att kliva fram nu är Patrik, mer känd på sidan som Greuz. Vi har varit mer än vänner i dryga året. Jag har väl vetat om hans känslor, men oxå tagit det med ro..han är ju så ung..
Han har smugit sej närmare och varit mycket nära mej fast bara på nätet då och i telefon.

Kan bara hålla med Patrik om att dagarna hos honom va nog några av dom bästa i livet. Underbar natur, vackra vyer, god mat och dryck och dessutom en massa människor som va trevliga.
Nä jag glömde inte Patrik..han förtjänar bara mer än att nämnas bland allt det andra. Han har sin plats hos mej i mitt hjärta. Han vet om det men känner sej ändå osäker ibland. Vi tvillingsjälar undrar ju varför fastnade han/hon för just mej och det svaret är nog ingen av oss helt klar med än. Det bara hände och jag ångrar det inte.

Ska inte ge upp den här gången. Men heller inte vara påstridig. Jag finns här, står stadigt kvar!