Idag är jag sällskaps sjuk. Vill bara kunna ha en vän här som pratar med mig. Utan baktenke på sex eller annat.

Det känns som om flera personer sliter i mig, vill ha mer av mig än jag kan ge.
Och vissa andra vill jag ha mer av än jag kan få. Tror jag. Litar inte på mig själv och mina egna känslor alls nu.
Dags att ta ett steg tillbaka och ta en paus. Lugna ner mitt liv, tänka igenom hur jag vill att det ska se ut. Jag trodde jag visste och visst vet jag egentligen.

Men just nu behöver jag leva ensam. Bara jag och barnen för att få ro i min själ. Nästa gång jag känner något för en man ska det vara noga övervägt och vi ska ta god tid på oss att lära känna varandra. Vill inte rusa in i något, vill inte känna mer än vad jag kan hantera nu. Vet ju inte vad jag känner förutom en längtan efter en annan människas närhet.
Efter att vakna med någon, idag och alla andra dagar. Laga mat ihop, se på tv ihop, PRATA med varandra, dela livets glädjeämnen och även den sorg som kan uppstå ibland.

Det vore så enkelt att bli "kär" i en jag känner. Vet att han vill mer, men det kommer inte att bli äkta. Jag känner ju inte så för honom. Inte egentligen, men det är den enkla och trygga vägen. Han kommer inte att såra mig, han kommer inte att ha andra vid sidan av. Men JAG kommer att såra honom, för att han inte är den jag vill ha. Och det vill jag inte, han kan inte hjälpa att jag vill ha något annat än vad han kan ge mig. Den trygghet han erbjuder, den vill jag ha, men inte av honom. Utan av en som kan ge mig ALLA bitar.
Att hitta den personen på nätet tror jag är uteslutet, men man vet ju aldrig.

Bara sex, det är inte för mig. Det fungerade ett tag och kanske fungerar om ett tag igen, men jag vill inte. Jag mår inte bra av det känner jag. Jag trodde jag kunde klara det, men det kan jag inte. Tomheten jag känner när jag är ensam igen är inte värd den stund av njutning ett kk förhållande ger.

Ha det så bra alla vänner och ge en kram till någon du tycker om. Jolo.