Jag har aldrig varit en krogtjej. Men idag. Ensam hemma en lördag. Smått uttråkad. Då kommer tankarna. Varför festade jag inte mer som singel? Jag hade inte intresset. Önskar idag ibland jag legat runt. Låtit blickar o händer vandrat. Jag är inte sugen på o klubba. 

Men jag fick känslan av att de hade varit kul ändå. Jag är för bekväm. Vet hur det känns då kompisen får alla blickar. Vet hur det känns då killgänget mer eller mindre drar ihop mig med någon redan upptagen kille så den kåta idioten kan dra med min vän. Minns den känslan mer. Besvikelsen. Jag var aldrig den som var berusad heller. Iaf väldigt sällan. Det blev jag som skulle värja mig för alla fyllon. 

Men jag gillar att dansa faktiskt. Skita i allt. Klä upp mig för min skull och köra tills svettdropparna rinner i pannan. Bara jag och musiken. Skulle aldrig våga gå själv på krogen. Tänker på att jag alltid länt mig gör gammal för krogen. Vilket är löjligt. En vacker dag kommer jag vakna o vara det på riktigt. Nej. 

Idag har nästan alla vänner sitt på det torra. Står inte på innan de har barnbarn, som det känns. Krogen lockar inte. Men idag gjorde den det. Men vet inte varför.