Att hänga med nykära idioter är det värsta som finns. Även om man bara träffar en av dem. För då smsas det i tid och otid. Inget är så intressant som den där telefonen... 

Jag har en kompis som jag flirtat med lite oskyldigt i flera år. Vi har haft det så kul då vi setts. Jag har ändå sett oss som bra kompisar. Men jag tror mest det handlar om att han låtit mig bry mig om honom. Nu är han troligen i ett förhållande och han har verkligen blivit trist. Hårt att säga, men sant. 

Kasst. Jag är glad att livet går vidare. Att kärlek kommer in i mina bekantas liv. Men om det tar slut är jag intressant igen. O det där kan iaf jag tröttna på. Att vänta på att vara intressant igen. Man kan faktiskt bry sig lite om sina kompisar, iaf lite, även om man inte är singel. 

Känns det igen?