Ibland blir jag ytterst fundersam på män och deras sätt att tänka och hantera saker.

Mitt medlemskap på en annan sexsida har gett mig många erfarenheter - bra såsom dåliga. Fast mest dåliga måste jag väl påstå såhär i efterhand... Men jag ångrar inte en enda träff, då dessa har format mig och jag vet numer vad jag söker och inte söker.

En av dessa män som jag funderar över nu är dock herr B, vi träffades på sidan X, pratade mycket kort och han skickade över två ansiktsbilder till min mail. Ytterst attraktiv karl - om jag får säga som så. Jag är positiv och han vill träffas. Vi byter telefonnummer, litegrann mot mitt bättre vetande eftersom okej att han ser riktigt bra ut - men jag vet egentligen ingenting om honom....

Så, efter ganska mycket strul från hans sida och mer o mer ointresse från min efter två veckors smsande så träffas vi i allafall för en fika. Fikan slutar med en avsugning inne på en toalett, varför vet jag inte riktigt. Men är i regel ganska givmild med dem eftersom jag älskar att suga... Nåväl, han är eld och lågor och vill träffas igen och det vanliga tjafset, vi skiljs åt....

Han är mitt uppe i en skiljsmässa, med en dotter i de yngre tonåren.... Och hör hel sonika inte av sig senare. Jag provar att slänga iväg ett mail och får som svar att jag absolut inte får maila honom eftersom hans dotter läser ALLA hans mail.  Att det fanns vissa restriktioner pga lilla frugan var jag medveten om, men inte detta. Så.... Tiden går utan ett pip, exakt nästan tre månader faktiskt, tills igår... Då han smsar och frågar om jag vill ha sex imorgon eftersom han ska på jullunch med jobbet....

Och, tre månader i mitt liv är en ganska lång tid; jag har hunnit knyta en jäkla massa nya kontakter och träffat nya spännande människor, så jag är väl litegrann "mhm.... Va?" till det hela. Givetvis minns jag vem han är, men intresset är ju lika med noll :-) Vilket jag tycker att herrn borde förstå, men det kanske inte är så?

Blir andra kvinnor helt till sig efter bootycall efter tre månaders tystnad?