Varför tror man att man kommit en bit på väg och så trillar man igen?
Varför vill man ha någon fast man vet att han inte är bra för en?
Varför kommer man bara ihåg de bra sakerna och inte de dåliga?
Varför fattar man inte sitt eget bästa?
Varför, VARFÖR ska man vara så jäkla korkad?
Varför tillåter man att någon behandlar en som skit?
Varför kan det aldrig någonsin vara enkelt?
Varför känns det så bra ena stunden så man tror att allt håller på att bli bättre?
Varför blir det inte bättre?
Varför kan man inte ta ett beslut och känna sig trygg i att det är det rätta?

Jag VILL ju inte! Varför tror jag att jag vill då?
Och varför är jag så jävla arg på mig själv hela tiden, det hjälper ju inte ett dugg!