Regndropparna landar på den gamla fönsterrutan med en spricka i.
Tallgrenarna dansar i gatulyktans sken.
Björkarna klär vemodigt av sina grenar och låter sina löv sakta falla till marken.

Men inom mig känns det allt annat än kallt, grått och rått...

Den glöd, som legat helt gömd...
Glömd, under de varma månaderna.
Dolt under ett tjockt lager av grå aska.
Har åter börjat pyra igen när höstvinden smeker liv i min hud.
En kall hand mot min kind.
Drar ömt sina fingrar genom mitt hår.

Jag sluter mina ögon och ler.

Mitt en gång så kalla och avtrubbade hjärta har börjat bulta igen.
En hel marscherande armés kängor i mitt bröst.
Sinnet är mörkt, fyllt med svårmod & sisu.
Blodet rusar åter i mina ådror, värmer mig inför den kargas  återkomst.

Endast Du får mig att känna mig helt levande.

Mina läppar viskar i vinden
Välkommen,
du har varit saknad