Jag kom på mig själv att skratta, då jag såg filmen "Her". Egentligen ingenting att skratta åt utan mer darra En ensam författare (Theodore) blir kär i sin AI (Samantha) ömsesidiga känslor uppstår och T. Förklarar för S. att han är människa och hon maskin. Att det kan vara en tänkt framtid, tanken är skrämmande och inget att skratta åt. Blir dessa sidor alltför gamla när vi då söker en partner i AI ?