Jag är en ganska kaxig liten dam, i alla fall på utsidan. Jag är väl medveten om att jag är en stark, kompetent flicka med mycket skinn på näsan och stor "kan själv"-faktor.

Jag älskar inte min kropp, vill helt klart vara mindre och vet att det är dålig karaktär som gör att jag inte är mindre. Men oftast accepterar jag kroppen. Jag älskar mina bröst och kan gå med på att resten finns där. Jag kan förstå att det finns vissa som tänder på min kroppstyp, även om jag inte gör det.

Men så kommer dagar då jag känner mig totalt osexig, som en könslös varelse som bara glider runt liksom. Jag har inte ens något kvinnovärde. Magen hänger, brösten hänger, röven borde ha en egen måne. Jag ser mig själv som ett "det" helt enkelt.

Just nu är en sån period. Jag fixar inte träffa män för jag förstår helt enkelt inte varför dom skulle vilja träffa mig. Jag fattar inte att någon skulle stå ut med att se mig naken, eller påklädd..eller ta i min kropp. Jag stänger av, går in i skuggan och hoppas att ingen ser mig.

Nej jag fiskar inte efter komplimanger, absolut inte! Jag tycker bara det är skönt att ibland få ha en dip. Att inte alltid stå för hur jag ser ut, stolt och stark. Att få erkänna att jag ibland avskyr min kropp och inte vill visa den. Totalt osexigt..jag vet.

Att vara singel och prata med män som enbart är ute efter min fitta gör inte saken bättre. Jag känner mig rätt oduglig. Jag är för vidrig att visas med ute bland folk, för ful att älska, men min fitta duger. En fitta är en fitta liksom. Jag gillar det inte alls. Så..ja.. jag ska bita ihop och överleva den här perioden också. Sen kommer jag åter och talar om hur fantastiska mina bröst är och att i alla fall mamma tycker att jag är söt.

Ha det gott!