Förväntningarna var skyhöga. Hade längtat länge och mycket... Var glad och hoppades. Sugen och pirrig. Kanske skulle detta bli bra. Ensam i soffan och allt. Avslappnad. Pratsugen. Så fel man kan ha ibland alltså... Jag ska nog sluta skicka mail helt... De som får rader av mig svarar inte. De som inte får det blir besvikna. De som skickar till mig är jag inte så intresserade av i regel. Finns ju undantag. De som inte skriver tuggar man nästan på bordskanten över och önskar ett mail av... Oh du ödets ironi. Jag ger upp en liten stund. Jag ger upp tanken på att försöka förstå. Bli trött då. Bli trött o sov lite istället... (Pratar till mig själv)