Den kyliga höstluften river med sina klor i lungorna på mig medan jag försöker fly,
från dig.

Från mig.

Mina ivriga fötter trummar dovt mot den barrtäckta skogsstigen, drivna av adrenalinet som pumpas ut i mitt blod.

Grenarna river huden på mina bara armar, svidande,
men å så eggande.
Skuggorna i den täta granskogen hejar mig framåt,
ett eko av det förflutna.

Det smakar blod i min mun.
Äntligen lever jag.