Allvarligt.
Ett sambopar.
Tjejen reser bort.
Killen bjuder över en tjejkompis, utan att varken tjejen har träffat tjejkompisen eller att killen informerat tjejen om besöket.
Eller ja, informerat har killen kanske - medan tjejkompisen redan är där då.
Och sover i tjejens säng.
Killen hör även av sig till tjejen och säger att tjejkompisen varit så snäll, hon hade städat hela huset när han varit på jobbet.
Hmm... okej. Hon har varit ensam hemma.
Hm... Hjälpt till...
Snällt.
Hm...
När tjejen kommer hem så ser hon att tjejkompisen inte bara har diskat lite och dammsugit - utan helt möblerat om, flyttat på tjejens saker och "städat undan" vissa saker.
Sen får tjejen hör att hon är oresonerlig, elak och svartsjuk när tjejen lackar ur, på ren svenska, när den snälla idiotkompisen ställt extremt dyra ljusstakar i glas på en väldigt rangliga hylla i trappen - som gjort för någon att dra ner, speciellt någon av katterna.
---
Ja, jag är tjejen.
Och ja.
Det är länge sen.
Och ja.
Killen är ett ex idag.
Och nej.
jag vet fortfarande inte vem tjejkompisen är.
Eller jo. Ett av hans tonårsragg.
Men helvete vad arg jag blev när jag just kom och tänka på det!!
Och jag kommer bara på fler och fler grejer med hela situationen som är så.... gah...
Satan.
Är det verkligen så jävla svårt att begripa att det där inte är helt okej?!?
Eller är jag helt enkelt svartsjuk och misssunsam?
Som blir sur att någon främling möblerat om mitt hem och rotat runt bland mina grejer men främst varit väldigt oförsiktig med hyfsat värdefullt arvegods?
Att dom bara var vänner har jag litat blint på.
Tills. Kanske... ikväll.
För visst är det så, att det bara varit en vän?
Så.
Hur hade DU reagerat om din partner gjorde så?
Comments