Det sa en av mina elever idag... Han är 7 år och han kan vara mycket charmig när han är på gott humör och en riktig pest när han inte är det.
Som de flesta barn.

Av de 25 elevern i klassen är det endast 8 som anses vara utan problem av något slag. Dessa 8 har ofta ont i magen på morgonen, för de vill inte gå till skolan.
Skrämmande, men det mest skrämmande är att detta inte tas upp på ett föräldramöte. I mina barns skola får de hem en röd lapp om de svurit, inte lytt en lärare eller gjort något annat som inte överensstämmer med reglerna som elever och lärare tillsammans kommit överrens om.

På denna skola finns inga regler överhuvudtaget. Många av lärarna är inte konsekventa så det är klart ungarna tester.
Men att så många barn i den åldern har den attityden mot vuxna är för mig obegriplig!
Första dagen fick jag höra från en tjej: Du bestämmer fan inte över mig!
Tog ett snack med ungen...
Nu gillar hon mig som fasen.

Andra dagen var det en kille som kom in efter att ha varit ute, gick raka vägen fram till ett par barn som satt och lekte med kapla stavar, och sparkade ner allt de byggt upp.
han fick sitta bredvid mig i 10 min utan att göra nått alls. Han försökte inte ens gå sin väg och numer varnar han sina polare för mig... "Ingen idé att bråka med henne, då får man bara sitta still".
Några av barnen vill inte fälja med när vi går till mellis. Men alla måste med för det är en bit bort.
När jag sa till två tjejer som satt och spelade spel att det var dags att gå så började den ena plocka undan men den andra ignorerade mig totalt. Det var som om jag inte fanns.
Jag la handen på hennes axel för att påpeka att vi redan ringt i klockan och att vi skulle gå nu, så vred hon undan kroppen och sa: Jag vill inte gå med.
Alla måste gå med svarade jag, det vet du.
Skiter väl jag för fan i, du är bara en dum vikarie.
Tog ett snack med den ungen med...
Idag kom hon och ville spela spel med mig. En liten ursäkt och ett accepterande av att det är jag och inte hon som bestämmer.

Detta händer varje dag, flera gånger om dagen och inget görs.

Sist jag jobbade där gav jag rektorn (de som jobbar är för "blinda" för att se) några synpunkter på hur man som vikarie upplever det när man kommer dit. Det fanns tex inga anvisnigar om tider, så jag hade ingen aning om när de åt lunch eller så.
Ingen bok om när barnen skulle gå hem, de ordinarie hade det i huvudet...

Ska nog lämna en diger lista denna gång med...
Det jag skrivit upp är åtgärdat nu så det lönar sig att påtala brister.
Men till syvende och sist så är det mycket föräldrarnas "fel" att barnen är som de är mot vuxna. Många verkar inte ha tid för sina barn utan ägnar sig åt att förverkliga sig själva...

Nu ska jag natta mina barn.
Kramas med varandra, Jolo